Herr talman! För ett par år sedan satte jag igång diskmaskinen som vanligt innan jag åkte hemifrån till jobbet. Det är alltid skönt att komma hem till ren disk. Men när jag kom hem lite senare på dagen märkte jag direkt att någonting inte stod rätt till. Det luktade bränt i köket. Diskmaskinen hade stannat mitt i programmet. Det var svart i displayen. Jag drog ut kontakten och ringde reparatör för att kolla upp vad det kunde vara.

När jag beskrev problemet trodde reparatören att det var en kortslutning i ett av kretskorten. Det gick att byta, och själva reparationen skulle kosta runt 2 000 kronor. Problemet var bara att han inte kunde lova att det skulle få maskinen att fungera fullt ut igen. Det kanske fanns fler fel.

Maskinen hade ett par år på nacken, och en ny kostar mellan 11 000 och 12 000 kronor, så jag började räkna lite på det. Att laga den kändes inte riktigt värt det. Det blev faktiskt att vi köpte en ny i stället, och den gamla kördes till återvinningen. Egentligen var detta ett stort slöseri med resurser i form av råvaror, material och miljö- och klimatutsläpp – och mina pengar. Men det var det mest rationella för mig som enskild konsument. Jag vet fortfarande inte om det bara var kretskortet det var fel på.

Herr talman! Vad krävs då för att det ska vara värt att reparera våra apparater, kläder, byggnader och maskiner? Vad krävs för att ställa om från en linjär till en cirkulär ekonomi? Det handlar inte om kosmetiska förändringar eller enskilda projekt. Det handlar om omställning av hela vårt ekonomiska system, våra konsumtionsmönster och hur vi ser på resurser. För att detta ska förändras och bli verklighet krävs politiskt ledarskap, att vi alla tar ansvar för vårt beteende och att vi ser till att det blir enklare att göra rätt. Vi behöver ett system som styr mot ökad cirkularitet utan att du ska läsa innehållsförteckningar eller tvingas vara en medveten konsument. Tyvärr är vi långt ifrån det i dag.

Herr talman! Hur ser då siffrorna ut för den cirkulära ekonomin? Enligt Cradlenets rapport är genomsnittet globalt för cirkularitet runt 8,6 procent av ekonomin. I Sverige är endast 3,4 procent av ekonomin cirkulär, enligt samma rapport. Vi är alltså sämre än genomsnittet, och det går åt fel håll. Trenden pekar nedåt. Hur är det möjligt? Jo, vår konsumtion och resursförbrukning ökar i snabb takt. Sveriges höga konsumtion beror delvis på vårt exportberoende. Vi bryter, producerar och exporterar stora mängder jungfruligt material: järn, skog och mineral. Vi saknar inhemska system för att ta vara på resurserna. Det vi inte eldar upp exporterar vi som avfall. I stället för att skapa värde av det här hemma slänger vi det.

Dessutom saknar vi infrastruktur. Det finns inte tillräckliga system för att sortera, samla in och återvinna exempelvis textilier, elektronik eller byggmaterial. I många kommuner runt om i vårt land är det enklare att slänga än att återbruka. Det är en förlust, både miljömässigt och ekonomiskt.

Herr talman! Kompetensbristen är också ett hinder. Svenska företag inom industrin har svårt att hitta personal med rätt kunskaper inom återbruk och materialhantering. Vi har dessutom en regering som har höjt momsen för vissa reparationer, vilket för många har ett viktigt signalvärde.

Samtidigt, herr talman, ser vi hur andra länder lyckas. I Nederländerna, som man ofta jämför med, är den cirkulära materialanvändningen hela 24,5 procent. Det är sju gånger mer än i Sverige. Hur kan det komma sig? Vad gör de som inte vi gör? Jag tänkte göra en liten jämförelse.

För det första: Nederländerna har tydliga mål. De har bestämt sig för att vara helt cirkulära till år 2050 med ett delmål om att halvera användningen av jungfruliga material redan till år 2030. Här i Sverige har vi ännu inte satt något tydligt nationellt mål för cirkularitet över huvud taget. Vi säger att vi ska bli hållbara, men vi vågar inte definiera vad det betyder eller hur snabbt det måste ske.

För det andra: Nederländerna har konkreta planer per sektor. De har åtgärdsprogram för byggbranschen, textilbranschen och livsmedelsindustrin. Det finns alltså ett helhetsgrepp. I Sverige är initiativen spretiga och ansvaret otydligt. Vi har utredningar, betänkanden och förslag men få bindande krav. Vi saknar helt enkelt en samlad strategi.

För det tredje investerar Nederländerna. Varje år satsar de hundratals miljoner euro via sin klimatfond för att stödja cirkulära affärsmodeller och en grön omställning. Här i Sverige är stödet mer begränsat. Många företag vill ställa om, men de saknar rätt incitament.

Herr talman! Jag kan konstatera att Sverige har mycket att lära. Det som krävs nu är inte fler visioner eller utredningar, utan en verklig politisk vilja att leda. Delegationen för cirkulär ekonomi har varit tydlig i sitt budskap: Vi måste sluta prata och börja leverera. Det räcker inte att miljö- och klimatministern håller fina tal om framtiden. Vi behöver verkstad, inte vackra ord.

Vi kan inte heller luta oss enbart mot EU. EU har höga ambitioner med ekodesignförordningen, som ska främja reparationer. Men en ny rapport från Europeiska miljöbyrån visar att avfallet i Europa ökar. Mycket bygger på frivilliga initiativ och inte på verklig styrning.

Centerpartiet vill införa en nationell strategi för cirkulär ekonomi. Vi vill se ett samlat grepp med tydliga mål, styrmedel och en färdplan som involverar näringsliv, offentlig sektor och civilsamhälle.

Med det sagt vill jag yrka bifall till reservation nummer 1.

Herr talman! Om Sverige ska nå klimatneutralitet till 2045, som är det officiella målet, behöver vi samtidigt sikta på att ha en cirkulär ekonomi på plats senast 2040. Att uppnå klimatneutralitet utan att ta itu med våra linjära materialflöden är omöjligt. Vi kan inte fortsätta bryta jungfruliga material, elda upp resurser eller exportera avfall till andra länder.

Men den cirkulära ekonomin handlar inte bara om återvinning. Det handlar också om att designa bort avfallet redan från början. Det handlar om att skapa produkter som håller och som kan repareras, återanvändas och till sist materialåtervinnas. Det handlar om att gå från slit och släng till hållbar användning.

Jag och Centerpartiet vill stödja affärsmodeller som gynnar reparationer. I dag är det många som leasar sin bil. Kanske kan vi börja leasa alla vitvaror på liknande sätt? Det finns redan till viss del. Då skulle vi inte köra till återvinningen och slänga diskmaskinen så fort ett kretskort går sönder.

Vi måste skapa system där det lönar sig med produkter av hög kvalitet som håller länge. Vi behöver skapa styrmedel som gör det lönsamt att göra rätt. Återbruk och resurshushållning måste få ett ekonomiskt värde. Resursslöseri ska kosta.

Cirkulär och giftfri ekonomi

Herr talman! Avslutningsvis: Vi har tekniken. Vi har kunnandet. Vi har företag, forskare och kommuner i vårt land som vill göra rätt. Nu behövs politisk vilja och ett samordnat ledarskap. Nederländerna visar att det går. Låt oss ta inspiration därifrån och se till att Sverige blir ett föregångsland inom cirkulär ekonomi, inte en eftersläntrare.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 10 juni.)