Herr talman! Tack, Emma Nohrén, för svaret!

Med mina öron hör jag att det snarare handlar om att öka ersättningen än om att öka själva miljönyttan. Betalning ska ges för det man gör och det som man vill göra som gynnar miljön. Det låter inte annorlunda än restaureringsstödet, som vi ökade i den budget som löper nu, eller de ökade satsningarna på biogas, gödselgas och sådant som redan finns. Jag håller med om att ersättningsnivåerna inte är fullt kostnadskompenserande i vissa lägen. Där skulle man kunna höja ersättningarna, och det diskuterar vi också.

Att ställa större krav på att man ska öka miljö- och klimatnyttan tror jag ligger i Miljöpartiets riktning, även om jag kan ha fel, men det i sig skulle inte leda till ökad lönsamhet utan till att man får betalt för krav som redan ställs.

Den som har flera olika djur, som i exemplet, träffas plötsligt av fler regler. Ju mer varierad gård man har, desto fler regler måste man ta hänsyn till. Jag tror att vi snarare måste minska regelkrånglet – det tror jag är jätteviktigt – och öka lönsamheten överlag. Vår analys är att storleksrationaliseringar har drivits fram av en bristande lönsamhet och ett stort krångel. Det vill vi råda bot på.

Jag har ingen konkret fråga, men Emma Nohrén kanske kan resonera kring våra slutsatser.