Herr talman! Jag tackar Emma Nohrén för anförandet.

Jag kan se att våra partier står på viss gemensam grund när det gäller främjandet av mindre jordbruksföretag. Jag blir dock lite fundersam när jag läser reservation 7, som ger en viss beskrivning av hur detta ska gå till.

I reservation 7 handlar det om att jordbrukspolitiken länge har varit inriktad på storleksrationalisering. Det är min tolkning. För att främja små och mellanstora jordbruk, står det, ska EU:s jordbrukspolitik därför inriktas på att öka miljö- och klimatnyttan. Då vill jag gärna fråga: Hur ska högre krav på miljö- och klimatnytta leda till fler små gårdar? Det kan vara bra i sig, men hur kan det, kausalt, leda till fler små gårdar och att det går bättre för de små på det viset?

Det handlar om begränsningar, även om det är för en god sak, och det handlar om en större administrativ börda och ökad osäkerhet. Ju mer som byggs in i regler, desto mindre säker kan man vara på att man har gjort rätt. Man kanske förlorar en del av sitt stöd om man har gjort fel.

Hur ska dessa krav på ökad miljö- och klimatnytta leda till att det blir lättare för de små och mellanstora gårdarna?