Herr talman! Nej, vi vill inte bara se de stora jordbruken, men den politik som har bedrivits i 30–40 år har ju lett till de här stora jordbruken. Som jag sa i mitt anförande klarar en ensamföretagare inte av att hantera all den administrativa börda som åläggs honom och att hålla reda på 600–700 regler varje dag. Han ska också hinna med att mjölka sina 60 kor och se till att de får foder och vatten och har det bra. Han hinner inte det. Han kan inte ha en egen administratör, men de stora jordbruksföretagarna kan många gånger ha någon som kan lägga mer tid på den administrativa delen.

Det är dit vi har tryckt dem. Miljöpartiet var med och tryckte dem dit under den förra mandatperioden och mandatperioden dessförinnan. Vi har gjort det svårare att vara bonde i Sverige.

Det är i grunden inte särskilt svårt för en bonde att ta hand om sina djur på ett bra sätt; det är vi världsbäst på i Sverige. Men bönderna är kanske inte särskilt bra på pappersarbete. Vi tar bort värdefull tid i produktionen för bönderna när de ska ägna sig åt saker som många gånger är viktiga men som väldigt många gånger är absurda. Jag är praktisk jordbrukare, och jag lovar er att en hel del av de krav som man ska leva upp till och rapportera utifrån är absurda. Vilka problem ska de lösa? Den frågan ställer vi oss alldeles för sällan i den här kammaren.

Jag håller inte alls med om att vi inte har bönderna i åtanke. Det är ju för dem vi gör dessa utredningar och skapar förbättrade konkurrensförutsättningar, till exempel genom sänkt bränsleskatt. Om vi ger svenska bönder möjlighet att producera mer kommer Sverige att fortsätta att vara det bästa landet när det gäller miljö och klimat. Vi ska göra ett jobb, absolut, men ta inte bort konkurrensförutsättningarna, minska inte lönsamheten och gör det inte svårare att vara bonde! Nu slutar de nämligen, en efter en.

Låt mig också önska herr talmannen, presidiet och alla andra en skön sommar, för detta är min sista debatt för våren.

(Applåder)