Fru talman! Jag tackar Malin Larsson för det vidare resonemanget.

Vi är inte riktigt på samma planhalva när vi pratar här; det är det jag känner gång på gång. Man gör mer och mer klimatsmarta satsningar i svenskt jordbruk, men allting hänger på hög produktion och lönsamhet.

Vad gäller Klimatpolitiska rådets åsikter i jordbruksdebatten fanns det delar som jag inte alls tyckte rimmade. Jag är helt på det klara med att det inte är Klimatpolitiska rådet som kommer att stärka svensk livsmedelsproduktion och lyfta svenskt jordbruk. De behöver få spelregler härifrån, och de behöver få möjlighet att generationsskifta – det är frågor vi behöver ta tag i. De behöver ha ett lågt skattetryck som är jämförbart med skattetrycket i länder som Sverige ska konkurrera med. De behöver ha en stark äganderätt. De skulle behöva ha delar som jag nämnde tidigare, till exempel för fler betande djur, som vi behöver bidra med. De behöver ha myndigheter som jobbar främjande och produktionshöjande och som har med detta i sitt uppdrag. Samma sak gäller vår svenska jordbruksforskning.

Någonstans för 30 år sedan tappade jordbruksforskningen tankarna på att vi ska ha produktionshöjande forskning. Då började allting handla om hållbarhet i jordbruket. Vi har ju ett hållbart jordbruk. Vi ska bli ännu bättre, men vi har glömt bort att vi behöver öka produktionen. Det spelar ingen roll att vi sitter här inne eller på Regeringskansliet och antar strategier om ökad produktion och bla bla bla om vi inte ger dem verktygen till det hela. Det är ju det vi debatterar här i dag – jordbrukspolitiken och vilka verktyg vi behöver ge till svenskt jordbruk för att höja produktionen.

Jag säger det igen: Varje dag slår en lantbrukare en spik i dörren och slutar i Sverige. Det har vi inte råd med. Om vi inte vänder den trenden kvittar det vilken livsmedelsstrategi vi har.

(Applåder)