Fru talman! I Sverige går omkring 16 procent av eleverna inte vidare. I våra grannländer och resten av Europa ligger man på 2–4 procent. Om de klarar av att ge 95–96 procent av eleverna möjlighet att gå vidare tror jag att också vi borde kunna komma upp i liknande siffror. Vi är på 84 procent. Den siffran står ut. Inget land i Europa eller i OECD är över huvud taget i närheten av de utslagningssiffror som vi ser i Sverige.

Vi ser att fler skulle kunna komma in och att de skulle kunna komma in på olika sätt. Vi tror inte att alla skulle kunna komma in i dagens gymnasieutbildning, och det har vi aldrig föreslagit. Men vi tror absolut att fler än i dag skulle kunna göra det. Det säger också utredningarna.

Sedan tror vi att det är bra att det skapas andra spår, vilket regeringen också är inne på. Vi hoppas på det, men vi vet fortfarande ingenting om det heller.

Lasse hade tydligen också tid. Lasse hade tid att ringa, och uppenbarligen hade han tid att gå hem till eleverna. Gött! Det var kanske planeringstid. Det skulle kunna vara en grej att man reglerar lärarnas tid så att de har tid över. Det är bara att göra det.

De som gör skillnad är de som har tid att se eleverna. Det är inte de som har 30–35 elever i klassen, alldeles för många undervisningstimmar och en massa administration och dessutom ska delta i en massa utvecklingsprojekt och vidareutbildningar som inte har effekt på deras faktiska förmåga. Då kanske det kan bli bättre, och då kanske fler lärare har tid att ringa så som Lasse hade förr i tiden.

Det är detta vi också gärna vill. Därför har vi föreslagit att man ska reglera lärarnas tid. Det har också regeringen föreslagit, men inte heller här vet vi om det blir av.

Gång på gång har regeringen sagt saker som man ska göra och som finns med i Tidöavtalet men som sedan inte blir av. Även andra har varit inne på att regeringen visserligen har satt igång många bra saker. Och man erkänner också att man har sagt att man ska sätta igång vissa saker men nu inte kommer att göra det. Men när kommer vi att se de faktiska effekterna, det som gör skillnad på riktigt?