Herr talman! Det är juni månad. Träden grönskar. Gruset har sopats undan från vägarna, och det är bara veckor kvar tills alla Sveriges elever får sitt efterlängtade sommarlov. Många barn längtar efter badutflykter, glass i solen och friheten att få sova hur länge de vill. Men samtidigt som många barn längtar till något är det många barn som faktiskt längtar bort från någonting, nämligen skolan.

De längtar då inte bara bort från matteprovet. De längtar också bort från att behöva ha en klump i magen över vad som väntar i korridoren efter matteprovet. Ska någon håna dem, putta dem, filma dem i smyg och lägga ut det på nätet eller utsätta dem för något ännu grövre brott?

En färsk undersökning från Brottsförebyggande rådet visar att skolan är den vanligaste brottsplatsen för 15-åringar. Flickor är särskilt utsatta. En fjärdedel av flickorna berättar att de blivit utsatta för sexualbrott. Samtidigt säger var femte åttondeklassare att de känner sig otrygga på skolområdet. Konsekvenserna av detta är naturligtvis förödande. Elever undviker olika platser i skolan. De isolerar sig. I värsta fall slutar de helt och hållet att komma till undervisningen.

Det är inte värdigt ett land som Sverige att så många barn upplever sin skolmiljö som otrygg. Skolan ska ju vara en plats där barn får växa och där de får stöd, kunskap och framtidstro. Den ska vara en plats där trygghet, respekt och struktur ska vara lika självklart som pennor och skolbänkar.

Organisationen Friends har i sin senaste rapport visat att nästan varannan elev i mellanstadiet har utsatts för någon form av kränkning det senaste året. 14 procent rapporterar att de har utsatts för mobbning. Mer än var tionde elev känner sig otrygg i skolan. Och över hälften av alla elever säger att stök och störande beteende i klassrummet gör det svårt att arbeta i lugn och ro.

Vi kristdemokrater ser mycket allvarligt på detta. För vad säger det om vårt samhälle om inte ens skolan, barnens arbetsplats, kan garantera trygghet, arbetsro och respekt?

Lärare vittnar om att de själva utsätts för hot och våld och om att det ibland känns som att de lämnas ensamma i kampen för att hålla samman en undervisning där elever i stället för att behandla läraren med respekt väljer att stöka och testa gränser.

Herr talman! Jag skulle vilja säga att vi har en värderingskris i den svenska skolan – en kris där vuxnas auktoritet har urholkats, där gränser har suddats ut och där elever i för liten utsträckning respekterar varandra.

För varje elev som stör finns det en annan som inte får arbetsro. För varje regelbrott som inte följs upp byggs en känsla av hopplöshet hos både elever och personal. De elever som vill lära, som försöker göra rätt för sig, blir i det läget också tysta förlorare.

Vi får aldrig acceptera en skola där barn hålls tillbaka för att vuxna inte har verktygen, tiden eller modet att agera. För att skolan ska kunna fullgöra sitt uppdrag – att bilda och fostra – krävs struktur, tydlighet och gemensamma normer. Vi måste skapa en skola där kunskap återigen får stå i centrum och där varje barn behandlas med respekt. Då räcker det inte med enskilda eldsjälar i klassrummet, även om de gör väldigt stor skillnad. Skolans hela struktur måste bära upp arbetet för trygghet. Det måste finnas tydliga regler – och när de bryts måste det följas av konsekvenser – och ett ledarskap som tar ansvar.

Herr talman! Brott som begås i skolan måste naturligtvis alltid polisanmälas. När brott inte anmäls skickar det helt fel signaler till elever, till den som har begått brottet och till den som har utsatts för brottet. Det skickar fel signaler till föräldrar och fel signaler till samhället i stort.

Med det nya lagförslaget, den nya lagen, blir det tydligt. Om ett brott har begåtts i skolan är det rektorn som ansvarar för att anmäla. Det är en helt nödvändig förändring. Det stärker elevernas rätt till rättvisa. Det tydliggör skolans ansvar. Det ger också polisen möjlighet att tidigt fånga upp elever och sätta in resurser där de verkligen behövs.

Herr talman! Skolan behöver alltid få möjlighet att bekämpa otrygghet. Vi får inte ha en lagstiftning som förhindrar det. Skolundersökningen om brott 2023 visar tydligt att många skolor har blivit brottsplatser. Det är förekomst av narkotika, vapen, pyroteknik och andra farliga eller störande föremål. Personal vittnar om tips om droger i elevskåp och om elever som planerar att ta med farliga saker till skolavslutningar. Men ändå står skolledningen maktlös eftersom lagen hittills inte har tillåtit dem att öppna en väska. Det är naturligtvis orimligt.

Lagen tillåter redan skolpersonal att omhänderta farliga föremål om de ligger synliga på en bänk eller om de tas direkt ur en elevs hand. De kan till och med få öppna elevskåp. Men om samma föremål råkar ligga i en väska i skåpet är det plötsligt otillåtet att agera. Det skapar ett farligt glapp i lagstiftningen, och det sänder helt fel signaler när elever som bryter mot både skolregler och lagar kan, så att säga, komma undan och bli vinnare för att lagstiftningen hindrar skolan att agera.

Det handlar om att skydda elever och om att förhindra att brott över huvud taget sker. Det handlar om att ha elevens bästa som utgångspunkt. Det gäller alla elever, inte bara de barn som får sin väska undersökt utan också de barn som kan bli offer om inte skolan agerar.

Vi kristdemokrater ser alla de här reformerna som en helhet. Det handlar om att ta ansvar, om att bygga en skola där varje barn vet att vuxna finns, att regler gäller och att trygghet är normen och inte undantaget.

Vi brinner för att varje elev – oavsett var man bor, vilken bakgrund man har eller vilka svårigheter man bär – ska kunna känna: Här i skolan finns en plats för mig. Här är jag trygg. Här får jag växa.

Trygghet och kunskap går hand i hand. Det ena kan inte existera utan det andra. Därför behöver vi ta tillbaka skolan – för barnens skull, för framtidens skull och för Sveriges skull.

Med det, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)