Herr talman! Jag vill börja denna debatt med att yrka bifall till regeringens proposition och till utskottets förslag till beslut.

För att medborgarna ska ha tilltro till socialförsäkringssystemen krävs att vi har ett system där de som behöver få stöd får det och där man undantas från att få stödet när det inte är relevant – det vill säga en hantering efter sunt förnuft. Det handlar den nu föreslagna ändringen om.

I socialförsäkringsbalken finns bestämmelser om social trygghet genom de sociala försäkringar vi har i vårt land. Där finns också bestämmelser om när en ersättning enligt balken inte ska lämnas. Det kan gälla när någon som är försäkrad vistas på institution på det allmännas bekostnad. Bestämmelserna infördes för att undvika inslag av överkompensation, alltså där en försäkrad skulle kunna få socialförsäkringsförmåner samtidigt som hans eller hennes levnadsomkostnader täcks av det allmänna genom institutionsvistelsen.

I propositionen Indragna eller minskade socialförsäkringsförmåner för den som undanhåller sig verkställighet av häktning eller frihetsberövande påföljd föreslår regeringen att en socialförsäkringsförmån på samma sätt som för den som är intagen på ett häkte ska begränsas till sitt belopp, eller inte lämnas alls, för en försäkrad som är häktad i sin utevaro.

Herr talman! Regeringen och jag konstaterar att lagstiftaren vid den senaste större förändringen av regelverket bedömde att förmånen inte ska reduceras förrän den försäkrade har påbörjat sin institutionsvistelse. En konsekvens av detta är att den försäkrade, som rätteligen skulle ha fått sin ersättning från försäkringen minskad eller indragen på grund av häktning eller frihetsberövande påföljd, får behålla sin ersättning endast av skälet att han eller hon inte påbörjat institutionsvistelsen. Det finns därför en svårmotiverad skillnad mellan dem som påbörjat sin institutionsvistelse och dem som undanhållit sig detta.

Mot bakgrund av den samhällsutveckling som har skett, och regeringens ambitioner för att möta organiserad brottslighet, är det här inte en rimlig och rättvis ordning. Jag kan se att det såväl i det enskilda fallet som för att upprätthålla socialförsäkringssystemets legitimitet är viktigt att regelverkets samordnade syfte inte får som konsekvens att förmåner kan underlätta ekonomiskt för den som är misstänkt eller dömd för ett allvarligt brott. Det finns därför, som jag ser det, starka skäl att föreslå att socialförsäkringsförmåner ska dras in eller minskas för häktade i utevaro och för dömda som inte inställer sig för verkställighet.

Herr talman! Det är en tydlig markering från samhället att man förlorar sin rätt till socialförsäkringsförmåner om man håller sig undan häktning eller straff. Detta är i linje med det som gäller för dem som sitter häktade eller frihetsberövade. Det är också i linje med det allmänna rättsmedvetandet.

Man kan också fråga sig varför den tidigare S-regeringen inte tog detta steg när vi nu kan konstatera att de tillsammans med hela oppositionen ställer sig bakom förändringen. Det här visar att vi Tidöpartier som regeringsbas har enats om ett politiskt handlingsprogram som inom många områden ger en ny inriktning för Sverige och verkligen tar tag i de problem som gäller. Detta gäller också för området socialförsäkringsfrågor. Det är en förändring som sker och som är nödvändig för att åtgärda de brister vi efter åtta år med S-regering kan se i vårt land.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)