Herr talman! Det är första gången Sverigedemokraterna har sagt att vi är välkomna – det är ändå nytt. Jag tror också att Patrick Reslow är mycket väl medveten om varför vi inte själva känner oss välkomna, önskar vara välkomna eller vill vara en del av hans regeringsalternativ, så som det ser ut i dagsläget. Jag kan förstå, med tanke på hur vissa siffror ser ut, att man önskar lite fler parter i regeringsalternativet. Men just här och nu tackar jag nog nej. Jag tror att jag skulle få rätt stora problem om jag sa något annat.

Det finns jättemycket som tidigare regeringar inte har gjort tillräckligt bra. Det finns också en massa saker som den här regeringen inte gör tillräckligt bra, och så kommer det nog alltid att vara. Det handlar om sådant som inte har setts tillräckligt tidigt, som bör göras mer och som bör förbättras, utvecklas och skärpas. Så kommer det alltid att vara. Ingen kommer någonsin att lyckas med allting.

Men återigen: Jag är jätteglad för att regeringen till slut, efter att ha sagt nej till våra förslag, i alla fall lyssnade och såg till att det tillsattes en utredning, vars förslag nu ligger på regeringens bord. Om detta blir verklighet, om vi får till det här, är jag i närheten av att vara trygg, som Josefin Malmqvist önskade för mig tidigare.

Jag hoppas att vi kan komma dit att vi tillsammans, alla här i kammaren, kan se till att människor som är dömda för hedersförtryck, terrorism eller sexuella övergrepp inte undervisar våra barn framöver, samtidigt som vi ser att hälften av våra barn utsätts för brott i samma instans. Detta måste vi ändå allihop kunna komma överens om. Jag är glad för att ingen i det här fallet har gjort detta till något lite krasst och lite dåligt, som politik ibland kan vara, utan att vi faktiskt försöker hjälpa varandra att nå dit.