Herr talman! Skolan ska vara en trygg plats för lärande. Sverige har skolplikt, och vi förväntar oss att barnen ska vara i skolan. Då har vi också en skyldighet att säkerställa att skolan är den trygga plats den behöver vara för att eleverna ska kunna uppnå sina drömmar att lära sig det de vill och det vi förväntar oss.

Även skolans personal ska känna sig trygg. Var femte anmälan till Arbetsmiljöverket kommer från skolpersonal. Inte undra på att vi har 30 000 utbildade lärare som väljer att inte arbeta i skolan.

Vi vet att trygghetsfrågorna är ett stort och viktigt problem i den svenska skolan, och det behöver vi ta på stort allvar.

Herr talman! Utvecklingen har gått åt fel håll under ganska lång tid, men nu gör vi upp med det.

Vi ser i rapport efter rapport och hör från skolpersonal och elever att tryggheten i skolan minskar. En större och större andel av eleverna uppger att de är otrygga i skolan, och skolan är i dag den vanligaste brottsplatsen bland unga. Vi har en skyldighet att ta detta på största allvar.

Brottsförebyggande rådets skolundersökning visar att skolan som sagt är den vanligaste brottsplatsen, och Arbetsmiljöverkets statistik är alarmerande. På tio år har antalet anmälningar om hot och våld i skolan ökat med över 150 procent.

Vi förväntar oss att barn ska vara i skolan för att lära sig. Då måste vi ta detta på allvar.

Det här är inte några enstaka händelser. Det här är en utveckling som vi nu har ganska god kunskap om. Vi måste vända utvecklingen, och vi kan vända den. Vi i den här kammaren har ett ansvar att agera, och det gör vi nu.

Herr talman! Detta är bakgrunden till propositionen Skolor mot brott, som vi debatterar här i kammaren och som vi kommer att besluta om i dag. Det är ett kraftfullt och samlat åtgärdspaket som för första gången gör att skolans säkerhetsarbete tas på allvar i vår lagstiftning. Det handlar inte om symbolpolitik, utan det handlar om konkreta åtgärder som är efterfrågade i skolan.

I propositionen har regeringen förslag inom ett flertal olika områden. Det handlar om ett helt nytt kapitel i skollagen om skolsäkerhetsarbetet. Det handlar om att alla skolor ska ha en beredskapsplan för att stoppa obehörigas tillträde till skolan. Skolan ska i första hand vara till för elever och lärare – de som har skolan som arbetsplats – och ska inte vara en plats för allmänheten.

Rektor behöver ha mandat att undersöka väskor och föremål, och brott som begås i skolan ska polisanmälas. Det här är punkter som borde vara en självklarhet och som redan borde vara verklighet men som inte är det i dag. Nu säkerställer vi att det kommer på plats.

Herr talman! Det här är inga extrema förslag, utan det är naturliga och också kraftfulla verktyg för skolan som skolorna själva har efterfrågat. Det handlar inte om att misstänkliggöra elever, som vissa har gett uttryck för i debatten här i dag, utan det handlar om att skydda elever och lärare – de som verkar i skolan. Det är vårt viktigaste uppdrag.

Detta är vårt besked till alla de rektorer, lärare och elever som varje dag befinner sig i verkligheten i den svenska skolan och som måste förhålla sig till hot, våld, trakasserier och otrygghet: Vi ser er. Nu ger vi er ytterligare några verktyg som ni har efterfrågat för att ni på ett bättre sätt ska kunna utföra det som är ert viktiga uppdrag, nämligen kunskapsuppdraget i den svenska skolan.

Vissa partier i denna kammare menar att det här är fel väg att gå och att man i stället ska fokusera på relationellt arbete. Då vill jag vara tydlig och säga att det ena inte utesluter det andra. Vi menar att det är viktigt med utbyggd elevhälsa. Det är viktigt och helt avgörande med det förebyggande arbetet i skolan. Men det räcker inte, för när hotet är konkret måste skolorna få verktyg för att kunna agera. När någon har medfört farliga föremål och när skolledningen får signaler om att något kan hända måste det finnas ett tillräckligt lagstöd för skolan att agera. Det handlar om ansvar.

Herr talman! Vissa partier i denna kammare menar att förslagen går för långt, att det är integritetskränkande att undersöka väskor och att det är fel av skolor att polisanmäla brott som begås av någon som är under 15 år. Jag menar att det är ett betydligt större problem att behöva gå till skolan med rädsla och en klump i magen. Jag menar att det är ett betydligt större problem att vi i dag ser unga som tidigt uppvisar ett normbrytande beteende men där instans efter instans avstår från att agera tidigt med hänsyn till att barnen är för unga. När de sedan slutligen begår ett brott är det för sent. Vi har en skyldighet gentemot dessa barn att agera tidigt och tydligt när det går att förebygga och stoppa denna typ av kriminalitet.

Dessutom vill jag konstatera att om det är något som är integritetskränkande är det att bli trakasserad, att bli rånad, att bli utsatt för våld och att bli slagen i skolan. Det perspektivet saknar jag från vänsterkanten här i kammaren.

Herr talman! Vissa partier menar att det här går för fort och att vi måste vänta med att agera. Då blir min fråga: Vad är alternativet? Är det att inte göra något alls? Är det att låta hotbilden växa, att låta skolledare fortsatt stå utan rätt att agera och utan tillräckliga verktyg och att lämna rektorer och lärare ensamma, utan tillräckligt lagstöd?

Det har nu gått fyra månader sedan den värsta skolattacken någonsin i svensk historia. Vi har en skyldighet att skyndsamt agera och säkerställa att vi får tillräckliga mandat och befogenheter på plats för att man ska kunna agera i den svenska skolan. Allt annat vore ett svek mot eleverna och lärarna där.

Herr talman! Vi vet att de här brotten ofta begås av ett fåtal individer. Vi vet också att många av dessa individer är unga när de första gången är i riskzonen för att dras in i kriminalitet. Det är därför det är avgörande att vi agerar tidigt. Det handlar inte om att stämpla barnen, utan det handlar om att bry sig om barnen.

Att sätta in relevanta stödinsatser men också ge tydliga normer handlar om att stärka den viktiga samverkan mellan socialtjänst, skola och polis för att vi ska fånga upp fler barn tidigare. Vi behöver återupprätta respekten för skolan, både som kunskapsinstitution och som normbärare. Skolan ska inte vara neutral inför brott, utan det ska vara en plats där vi tydligt markerar att hot, våld och kränkningar inte hör hemma i den svenska skolan. Det ska vara glasklart.

Herr talman! Den här regeringen står inte och väntar, utan den agerar. Det vi har sett hända i Sverige – skolattacker, våldsdåd och barn som rekryterats till kriminella gäng redan i mellanstadiet – skapar en skyldighet för oss i denna kammare att agera.

Vi ser hur skolpersonal larmar om ökad otrygghet, att elever tar in farliga föremål och att brott begås utan konsekvens. Som någon var inne på här i debatten får man visst öppna ett skåp, men man får inte lov att titta i väskan i skåpet för att se om där finns några droger eller liknande som har förts in i skolan. Det här är orimligt. Vi måste ge skolpersonalen tillräckliga mandat. Propositionen ger skolorna mandat att sätta ned foten, och den ger samhället möjlighet att visa att vi ser vad som händer i den svenska skolan. Nu ger vi ytterligare mandat för att man ska kunna agera. Vi kommer inte att blunda för detta.

Skolan ska vara en plats där barn kan växa, lära sig och utvecklas. Det är vår skyldighet att säkerställa att det är en trygg plats där vi skapar förutsättningar för lärare att bedriva sitt viktiga undervisningsuppdrag och där elever får förutsättningar att lära sig. Då är det en förutsättning att skolan är trygg, för trygga skolor ger trygga och starka elever som kan fokusera på att lära sig.

Med detta yrkar jag bifall till propositionen och till utskottets förslag.

(Applåder)