Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, som är Vänsterpartiets reservation i detta betänkande.

Jag vill också, nu när det har gått fyra månader sedan den fruktansvärda attacken på Campus Risbergska i Örebro, säga att jag någonstans blir förvånad – men ändå inte – över att det fram till nu inte har sagts ett ord om aspekter som gäller rasism och sådana delar i samband med den här typen av attacker. Under de senaste tio åren har näst intill alla skolattacker med dödlig utgång utförts av personer som inspirerats av bland annat högerextrema hemsidor och grupper.

Herr talman! Alla barn och elever har rätt att känna sig trygga i sin skola och i samhället. Efter det jag kallar terrorattacken på Campus Risbergska i Örebro står vi inför ett vägval. Vi kan välja att låta den här tragedin leda till reflektion över var vårt samhälle har hamnat och varför samt över vilken riktning vi ska ta framöver. Vilket slags land ska Sverige vara? Ska Sverige vara ett land där splittring, hat, rädsla och rasism breder ut sig och styr människors handlande eller ett land baserat på förtroende och en strävan att bygga ett samhälle där alla har likvärdiga möjligheter att växa och utvecklas?

Vi vet att de allra flesta svenskar, oavsett födelseland, trosuppfattning eller hudfärg, vill leva i ett samhälle där varje människa blir sedd och respekterad. Man vill känna sig trygg och hoppfull inför framtiden. Vi har alla både drömmar och mål. Vi har alla också problem och bekymmer. Vi är starka och kapabla men också sårbara. Vi kan känna igen oss i varandra och se vilka behov vi har gemensamt bortom våra olikheter. På de insikterna byggdes Sverige till ett av världens mest jämlika och trygga länder att leva i.

Men i dag känner alldeles för många att både jämlikheten och tryggheten har ryckts undan. Den rädsla många som har invandrat till Sverige, eller som är barn till människor som har invandrat till Sverige, känner efter fruktansvärda dåd som det på Campus Risbergska i Örebro handlar om mer än detta fruktansvärda dåd. Det handlar om en allt hårdare retorik som pekar ut invandrare som syndabockar för alla samhällsproblem. Det är en retorik som breder ut sig i samhället och som har förgiftat tillvaron och samtalsklimatet i syfte att skapa rädsla, misstro och hat. Det är en politik som låter skolor och bostadsområden förfalla och arbetslösheten breda ut sig på rekordhöga nivåer samtidigt som de som redan har mest får mer och mer i plånboken. Det är en politik som syftar mer till att förstärka fördomar och motsättningar än till att lösa de komplicerade men ändå enkla samhällsproblem vi står inför. Det är en politik som inte tar frågan om rasism i skolan på allvar och ignorerar de oroväckande rapporter som år efter år kommer från bland annat stiftelsen Friends och Rädda Barnen.

Herr talman! Sverige behöver en ny riktning som inte fokuserar bara på hårdare tag och metoder som saknar belägg utan i stället satsar på faktisk trygghet. Jämlika samhällen är de tryggaste. Därför behöver vi återuppbygga ett jämlikt och tryggt skolsystem där alla barn blir sedda och får det stöd de behöver för att klara skolan. För att skolan ska klara av detta behöver professionen få tillit, och finansieringen av skolan behöver förändras.

Samtidigt instämmer Vänsterpartiet i att det finns behov av att stärka just skolsäkerheten. Därför välkomnar vi en majoritet av de förslag som finns i propositionen. Men vi håller inte med regeringen om exakt allt man föreslår, vilket jag ska gå in närmare på alldeles strax. Det är viktigt att åtgärder för skolsäkerhet inte enbart görs via lagstiftning. Skolan behöver också på riktigt kunna arbeta förebyggande mot våld. Sveriges Lärare skriver i sitt remissvar: ”Skolans problem i dag är inte avsaknaden av lagar och regler utan av tillräckliga resurser.”

Låt mig nu gå in på två av de punkter där Vänsterpartiet motsätter sig regeringens förslag.

Vänsterpartiet instämmer visserligen i att det kan förekomma situationer där det är befogat att undersöka väskor. Det kanske kommer som en nyhet för folk här, men detta görs redan på ganska många skolor där det finns akuta problem. Det görs till exempel efter uppgift om att en elev har med sig något farligt eller olagligt till skolan. Men eftersom lärare och alla andra som arbetar i skolan inte är experter på att hantera vare sig vapen eller droger bör det inte vara lärare eller annan skolpersonal som genomför undersökningen, utan vid dessa tillfällen bör polis tillkallas, vilket också görs i dag.

Utredningsförslaget handlade från början om stickprovskontroller av väskor. Redan då varnade Diskrimineringsombudsmannen i sitt remissvar för att stereotypa föreställningar om olika grupper kan medföra risk för diskriminering vid stickprovskontroller kopplat till framför allt kön, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning samt funktionsnedsättning.

Jag vill att alla ska veta att Sverigedemokraterna sitter och skrattar medan jag säger detta om diskriminering.

Vänsterpartiet delar DO:s oro och ser en ännu större risk för diskriminering när regeringen nu går vidare med ett lagförslag som går längre än utredningen.

Vänsterpartiet delar även invändningarna från Sveriges Elevkårer och Sveriges Elevråd. De skriver att elever i skolan redan upplever en tydlig maktobalans, och det kan inte anses vara proportionerligt med den kroppsvisitation som kan förekomma. De varnar även för att en utökning av lärares rättigheter att visitera riskerar att ge upphov till konflikter mellan skolpersonal och elever utan att uppnå önskad effekt ur ett trygghetsperspektiv.

Att skolpersonal på det sätt som regeringen nu föreslår ska utföra uppgifter som ligger långt från skolans huvudsakliga uppdrag är både orimligt och kontraproduktivt och kommer dessutom att leda till ännu mer administration. I stället för att lägga dessa uppgifter på skolan bör regeringen satsa mer resurser på både skola och socialtjänst så att verksamheterna får bättre möjlighet att arbeta brottsförebyggande genom att använda de verktyg som redan finns. Men för regeringen går skattesänkningar för miljardärer givetvis före satsningar på skolan för att kunna skapa brottsförebyggande åtgärder.

Herr talman! Det är självklart viktigt att skolan anmäler konkreta brott som har begåtts till polisen. Även detta kommer kanske som en nyhet för er i kammaren, men det görs redan.

Vänsterpartiet anser att det inte är proportionerligt att ställa krav på att alla handlingar som godtyckligt kan anses utgöra ett brott ska polisanmälas och dokumenteras. Hur mycket mer administration för skolans personal kommer inte det att leda till? Vi har förtroende för att skolans personal själv kan avgöra när man behöver anmäla och inte, och att oro för ett enskilt barn ska leda till en orosanmälan till socialtjänsten är redan lagstadgat.

Som Sveriges Elevråd och Sveriges Elevkårer skriver i sitt remissvar är en stor del av eleverna som förslaget berör inte ens straffmyndiga. Förslaget fyller därför ett begränsat syfte och riskerar endast att leda till en misstänkliggörande kultur mot elever och ett onödigt merarbete för rektorer.

Vänsterpartiet anser i stället att det vore bra och önskvärt att den lokala polisen tillåts ha ett bra samarbete med skolorna i området, vilket redan förekommer i många fall, för att till exempel hämta in upplysningar och uppgifter och för att bygga upp ett förtroende hos barn och ungdomar genom exempelvis skolbesök.

Till sist vill jag återigen påpeka att vi måste fundera på i vilket samhälle vi vill leva och vilket skolsystem vi vill ha. Det kan låta fint att hålla en presskonferens några dagar efter ett terrordåd på en skola, men om de förslag man kommer med inte skulle ha förhindrat något av det som hände på den skolan är det bara tomma ord och inget annat. Skolan behöver riktig trygghet, och skolsystemet behöver bli jämlikt på riktigt. Skolpersonal och rektorer behöver få möjlighet att skapa en trygg skola, och här brister en del av förslagen.

På de flesta punkter står vi som sagt bakom propositionen, men jag yrkar bifall till reservation 1.