Fru talman! Olycksstatistiken talar sitt tydliga språk. Vi fick en jättebrant kurva nedåt när nollvisionen infördes. Vi fick en massa säkerhetssystem i våra fordon. Vi vidtog åtgärder på vägar och så vidare. Det fick effekten att antalet dödade och skadade i trafiken rasade.

Nu är vi på en platå, precis som ledamoten själv sa. Då måste man fundera ett varv till. Vad beror det på? Kruxet är att vi har både bilister, cyklister och fotgängare som inte förstår sitt eget ansvar ute i trafiken.

Det är när konfliktytorna träffar varandra som olyckan uppstår. Jag sa i mitt anförande att det är de två sista sekunderna innan själva olyckan inträffar som är avgörande för vad som händer.

När man rör sig i trafiken går det väldigt snabbt. Om man inte är med i matchen eller inte ens är förberedd på att någonting är på väg att hända och det sedan blir en konflikt mellan en fotgängare och en bil eller mellan en cyklist och en bil slutar det nästan alltid med allvarliga skador eller dödsfall för den oskyddade trafikanten.

Här har vi ett stort arbete att göra när det gäller beteendet hos individer. Det spelar ingen roll vilken fordonstyp de kör. De måste förstå sitt ansvar för att systemet ska fungera.

Vi brukar lite skämtsamt säga inom polisen att bot ger bättring. Böter skapar en förståelse hos individen för att man måste följa de lagar och regler som finns.

Jag har undersökt så många olyckor och sett vad som har varit orsaken. Det är nästan alltid människan som är orsaken till dem. Vi kan i stort sett bygga en tub där alltid ska röra sig. Men du har fortfarande den felande länken med individen. Det är det sista som vi måste titta på.

Individerna måste förstå sitt ansvar. Här har polisen en oerhört viktig roll.

I detta anförande instämde Sara-Lena Bjälkö (SD).