Fru talman! Jag tänkte att jag kan börja med att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på motionerna, så har jag gjort det.
Jag ska i ärlighetens namn säga att jag, när jag satt och förberedde mig, konstaterade att detta nog är den debatt jag tycker är svårast. Varför, fru talman, tycker jag att just den här debatten är så svår? Jo, vi är så fruktansvärt överens. Då kan det bli ett dilemma när man ändå ska genomföra någon form av debatt som kan vara intressant för åhörarna att följa och inte bara för oss själva.
Vad menar jag med överens? Efter att ha läst motionerna i betänkandet vill jag säga att jag tycker att det är väldigt många bra motioner. Hade vi gått tillbaka tre år hade det varit den andra sidan som skrivit dem. Väldigt mycket av det vi i dag kommer att diskutera är sådant som är avhängigt av hur mycket man får med sig i en budgetprocess när man är i regeringsställning.
Själva grundidén, nollvisionen, är vi väldigt överens om. Jag är som sagt tacksam för att vi har den här debatten, där man lyfter fram trafiksäkerheten, och att vi har den här stora enigheten.
En annan sak jag reflekterar över, fru talman, är att jag tog körkort någon gång på 80-talet. Då hade vi inte ens ett bra system när man tankade. Jag vet inte hur många som kommer ihåg det, men det luktade rätt illa. I dag har vi ett helt annat system, där bränslet kommer in i bilen på ett säkrare och miljövänligare sätt. Vi har miljövänligare fordon. Vi har viltstängsel, viltövergångar och mitträcken på betydligt fler ställen. Vi har kameror, vilket jag själv kanske inte alltid tycker är så kul, men pratar vi trafiksäkerhet är det kanske en av de viktigare åtgärder som har vidtagits.
Vi har byggt betydligt fler motorvägar. Jag minns när jag som barn åkte från Gullspång eller Hova hem till släkten i Uddevalla. Det var rätt trångt ned genom Skaraborg och ned mot Trollhättan och Vänersborg, och man körde in mellan Halle- och Hunneberg. Det har hänt otroligt mycket på de år som har gått – vi har byggt bort farliga vägar.
Fru talman! Detta gör att vi i dag har både tryggare vägar och bättre trafiksäkerhet. Vi har tryggare och bättre vägar, och vi har bättre fordon. Då kan debatten ibland bli lite svårare.
En annan spännande grej som också har hänt under dessa år och som fortsätter att hända handlar om synen på körkort. Jag har en dotter som ska ta körkort. Det är ett helt annat regelverk som gäller för den som ska vara med som handledare. Man får snällt gå en kurs även om man själv har körkort. Riktigt så var det inte när farsan åkte med mig.
Vi har hela situationen med Atraktor, där vi faktiskt får en ny körkortstyp – vi har samarbetat för att få igenom detta. Jag kan kanske personligen ha funderingar kring det, framför allt utifrån ett miljöperspektiv. Notera att jag sa ”personligen” – det blir väl någon inom partiet som drar mig i örat senare.
Det är klart att lätt lastbil och skoter kanske skulle ingå i Bkörkortet. Det hade gett helt andra förutsättningar i Stockholm för att köpa ett lättare fordon och kunna röra sig mer smidigt. När vi tittar framåt ur både ett miljöperspektiv och ett trafiksäkerhetsperspektiv ser vi att det kan finnas åtgärder som skulle underlätta och få ned trycket på att bara köra bil.
Sedan finns det problem – det går det inte att komma ifrån. Ett av de stora problemen är att vi samtidigt som vi har byggt upp en säkerhet för oss som sitter i bilen på många ställen har skapat osäkerhet för dem som kör motorcykel. Mitträckena fångar upp lastbilar, men de kan också skiva en person som kommer på motorcykel.
Jag tror att de flesta av oss även här skulle önska att vi kunde bygga bort alla faror, hinder och risker, men det kommer vi nog inte att klara av. Sverige är ett stort land, och vi har väldigt mycket vägar med olika ägandeformer. Exempelvis är faktiskt 70 procent av alla vägar enskild väg. Teknikutvecklingen har lett till positiva saker, men det handlar också om en balans mellan olika fordonstyper. Detta kommer vi nog att få fortsätta att traggla med. Det var det jag menade i min inledning, fru talman: Rätt mycket handlar om vilka resurser vi har möjlighet att avsätta för detta.
När det gäller framtidsmöjligheter är jag personligen helt övertygad om att digitala skyltar och liknande teknik kommer att växa fram – jag såg något från en motionär, men jag kommer som sagt ändå att yrka bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. Det är en väldig skillnad mellan att köra på en motorväg en varm sommarkväll och att göra det en kall dag med blixthalka. Det är inte givet att skylten berättar sanningen vid varje trafikläge.
Frågan om fler poliser och fler kontroller driver vi; vi är överens om detta. Jag har inte den siffran just nu, men det är klart att vi över tid ska kunna redovisa vad de polissatsningar vi gör ger för effekt.
Men – detta var också en reflektion jag gjorde när jag satt och skrev det här – jag tror inte att det kommer att räcka med politiken och staten om vi ska klara trafiksäkerhetsmålen. Jag upplever faktiskt att man som trafikant tänkte sig för lite mer innan vi började bygga alla de säkra vägarna. Jag är inte lastgammal men gammal nog och har kört på vägar utan viltstängsel med rätt så hög hastighet. Vad gjorde man då när det var kväll och skymning? Man sänkte farten därför att man själv insåg att det inte är jättebra att köra in i en älg. Men nu har vi viltstängsel på allt fler mil, och då behöver man inte göra den reflektionen. Här tror jag att det är superviktigt med den samverkan vi har med civilsamhället, exempelvis MHF och deras testverkstad i Tibro, och med skolans arbete, där man pratar om det egna ansvaret i trafiken.
Jag tror inte att vi politiker, oavsett regering, någonsin kommer att kunna bygga bort varenda farlig sträcka i Sverige. Vi kan ha ambitionen att göra det, men då kommer vägtrafiken att bli extremt dyr. Och det kommer i sådana fall att ske på bekostnad av andra trafikslag. Men vi kan med egenansvar minska risken för olyckor. Därför är det så viktigt att vi har en helt ny körkortsutbildning, där man pratar mycket mer om alkohol och droger. Man har halkkörning, vilket man inte hade tidigare. Det har skett en hel del som syftar till att öka egenansvaret.
Fru talman! Det är där jag för min del skulle vilja stanna i den här debatten. Vi har gjort mycket tillsammans. Jag tror att vi kan göra ännu mer tillsammans vad gäller både lagstiftning, förebyggande arbete och kontroller. Men ytterst tror jag att du, jag och var och en också måste ta egenansvar i trafiken, för då kommer färre människor att skadas och i värsta fall dö.