Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Centerpartiets reservation 9 under punkt 5. Även om jag står bakom alla Centerpartiets reservationer får man ju som ni vet för tids vinning nöja sig med att yrka bifall till åtminstone en.

Varannan tugga som vi äter är importerad. Det kanske inte är någonting man vill höra, herr talman, när världen skakar. Dock är det verkligheten. Sverige ligger i EU:s bottenliga när det gäller självförsörjning av mat. I norr är det ännu värre. Där pratar vi om 25–30 procents självförsörjning. Det som vi importerar är beroende av fungerande logistik, stabila omvärldsförhållanden och andras välvilja. Det är en inte helt betryggande plan om krisen eller kriget skulle komma.

Jordbruksverket har nyligen lagt fram förslag om att beredskapslager för spannmål ska byggas upp i Norrland, vilket flera har tagit upp i dag. Det är kanske inte så konstigt med tanke på hur självförsörjningen ser ut. Gott så, absolut! Men odlingen? Den ska ske i söder, säger man, därför att växtsäsongen i norr är för kort.

Fast det stämmer inte riktigt, om man vågar tänka lite utanför boxen. Vid Agro Park i Öjebyn utanför Piteå har man gjort testodlingar, som har visat att höstvete av brödveteskvalitet faktiskt kan odlas där uppe. Det blir en bra skörd av hög kvalitet. Hushållningssällskapet Norrbotten-Västerbotten pekar på att det inte bara är klimatet som är ett hinder. Tvärtom handlar det om politisk vilja och pengar.

För att få en tydligare bild av detta valde jag att åka tillsammans med en centerkollega till spannmålsbonden Erik Bäckström i Stöcke utanför Umeå. Svaret var tydligt även från honom, nämligen att det går att odla mer spannmål i norr – även höstvete. Det är inte möjligheterna som saknas utan det är beslutsamheten.

Herr talman! I tider där mat har blivit en del av vår säkerhetspolitik borde det vara självklart att vi odlar där vi kan, inte bara där vi brukar. Jag skulle vilja citera LRF:s tidigare ordförande i Västerbotten, Arne Lindström. Han brukar säga följande: ”Någon landsbygd någonstans kommer alltid att försörja oss, så varför inte vår egen?”

Under decennier har jordbruket tyvärr blivit mer av en börda än en möjlig dröm för många – allt på grund av att lönsamheten har sjunkit till en nivå där många faktiskt inte kan överleva på sitt lantbruk. Det är hemskt. När det blir fler och fler som lägger ned sina verksamheter blir det onekligen tyst på våra åkrar. Det är ingen långsiktig plan som håller för ett land som Sverige, där vi mer än någonsin behöver ta kontrollen över vår matproduktion. I dagens osäkra värld ska vi inte vara beroende av att andra på andra sidan jordklotet ska ordna vår middag. Eller hur?

Herr talman! Hur gör vi detta till det bättre? Först och främst är jordbruk ingen raketforskning, utan det är sunt förnuft. Om staten ger bättre förutsättningar och inte ett regelverk som kräver en halv doktorsavhandling för att ta sig igenom kan vi faktiskt se fler gårdar börja blomstra igen. När fler småskaliga jordbruk får en chans att växa kan vi skapa en decentraliserad livsmedelsförsörjning där maten produceras nära konsumenterna, nära er och nära mig. Sedan får vi de grönskande landskap vi alla tycker så mycket om att både leva och semestra i.

Ja, vi pratar om politiska prioriteringar. Det är dags för staten att släppa skatte- och regelbördan även för våra jordbrukare. Jag vet att Magnus Oscarsson har lett en utredning som har tittat på att minska regelbördan för våra lantbrukare. Det är jättebra. Ni har presenterat utredningen i dag, och jag kikade på pressträffen. Utmärkt! Men som alltid kan man önska mer, och så även jag. Jag skulle önska att vi kunde gå ett steg längre. Inte minst behöver vi titta på beskattningen.

Det är faktiskt galet att lantbrukare som knappt har marginaler ska ses som skattebaser när vi egentligen borde se dem som en av våra viktigaste säkerhetsresurser. Det är våra bönder som håller samhällets beredskap under armarna, som ser till att vi har något att äta om läget blir tufft. Vi kan inte ha höjd beredskap i teorin och lämna landsbygden åt sitt öde i praktiken.

Herr talman! När vi ger våra bönder de rätta förutsättningarna investerar vi i en starkare och tryggare framtid för hela Sverige. På köpet får vi en landsbygd som lever, inte bara överlever. Tänk er ett Sverige där det luktar nyslaget hö om sommaren, där vi kan besöka gårdar och handla färska råvaror direkt från dem som har odlat och skördat. Det är en decentralisering som jag vill se på riktigt. Men det kräver också åtgärder för ökad lönsamhet, även om det betyder att staten får dra upp handen ur jordbrukarnas fickor, söka pengar på annat håll eller minska på det egna spenderandet.

Herr talman! Jag och Centerpartiet vill ha ett Sverige där vi återigen ser bönder som en gemensam viktig resurs, där vi har en matproduktion som är både lönsam och hållbar och där vår landsbygd kan blomstra bokstavligen och bildligt. Det här har jag också väckt en motion om i riksdagen, men jag är till hundra procent säker på att motionen inte kommer att få något stöd, ungefär som 98 procent av alla andra motioner. Men motionen ligger i alla fall i linje med ett utskottsinitiativ som jag och mina centerkollegor försökte väcka i skatteutskottet.

Nu ser jag att det är några människor här från skatteutskottet, och därför passar det jättebra att jag upprepar detta. Vi föreslog en genomlysning av statens pålagor för jordbrukare och för livsmedelskedjan hela vägen till butik. Det finns många skatter och avgifter från primärproduktionen till butiken som man skulle kunna se över och sänka. Men intresset där och då var mycket begränsat, om man uttrycker sig milt.

Men skam den som ger sig, herr talman. Statsminister Ulf Kristersson har nu bjudit in Anna-Karin Hatt och Centerpartiet till att samtala om frågor som gäller förbättrad livsmedelsproduktion, vilket vi uppskattar. Vi har tagit fram en önskelista på åtgärder inom lantbruket och matförsörjningen, som vi lägger på tallriken inför vår partiledares samtal med Ulf Kristersson. Om ni inte har läst listan kommer jag här att berätta om punkterna. Trumvirvel och håll i hatten! Det är sju punkter.

Nytt nationellt mål: Producera minst 80 procent av den mat som är möjlig att producera i Sverige.

Snabbutred vilka avgifter och kostnader som kan sänkas inom livsmedelskedjan.

Sänk skatten för företag inom jord-, skogs- och vattenbruk genom ett jordbruksavdrag.

Halvera antalet lantbrukskontroller – vilket jag hoppas kommer att ske, Magnus Oscarsson – genom en översyn av befintliga regelverk och en omstöpning av dagens kontrollorganisation.

Återuppbygg beredskapslager för lantbrukets insatsvaror.

Ta bort lönekravet för arbetskraftsinvandring som drabbar viktig arbetskraft på gårdarna.

Satsa 50 miljarder på landsbygden nästa mandatperiod. Det var några sköna miljarder som ni kan fundera över.

Om Ulf Kristersson och regeringen är beredda att komma överens om en livsmedelspolitik i linje med kraven är vi i Centerpartiet redo att samarbeta för att öka Sveriges livsmedelsproduktion.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)