Fru talman! I Sverige gäller djurskyddslagen, som är glasklar: Slakt ska ske med minsta möjliga lidande, och bedövning före avblodning är ett ovillkorligt krav. Det är inte ett alternativ eller en tolkning utan ett bindande lagkrav i ett civiliserat samhälle.

Det vi nu ser, inte minst i rapporteringen från Jönköpings län, visar dock en helt annan verklighet. Det är en verklighet där svensk lag har satts ur spel, där djurs plåga sker i det fördolda och där rättsstaten förlorar mark.

Fyra får fick halsen avskurna i en källare. Det man påstod skulle räcka som bedövning, och alltså skulle uppfylla lagens krav, var en salva mot insektsbett. Detta är ett hänsynslöst övergrepp mot djuret och även mot vår rättsstat: Det finns inget slakteritillstånd, ingen tillsyn och inga regler som efterlevs – bara ett plågsamt och långsamt lidande och döende.

Detta är ett växande problem i Sverige. Det handlar inte bara om att det sker olagligt slakt utan om att samhället tycks stå handfallet. När till och med ministern själv medger att illegal slakt ökar och Livsmedelsverket bekräftar utvecklingen räcker det inte med att bara konstatera problemet – då krävs också faktisk handling.

Det handlar också om livsmedelssäkerhet, om förlorad kontroll över tillsynssystemen och om den oacceptabla situation där seriösa livsmedelsföretag tvingas konkurrera med verksamheter som bryter mot varenda regel. Det här är inte okunskap – det är ett djurskyddsproblem, ett rättsproblem och ett integrationsproblem.

Det handlar om en vägran att anpassa sig till det samhälle som man lever i. Det är källarslakter där man följer religiös praxis men bryter mot svensk lag. Inom den islamiska traditionen är halalslakt en religiös skyldighet, men i Sverige är det ett brott om den sker utan bedömning.

Fru talman! Jag vill också lyfta fram en aspekt som ofta missas eller medvetet undviks i debatten. Inom vissa tolkningar av islam ses slakt utan bedövning som en religiös skyldighet. Halal innebär att blodet ska tappas ur djuret medan det är vid liv, ofta utan föregående bedövning och med särskilda böner. Detta är djupt förankrat i religiös tradition.

När jag var barn och besökte min pappas by i Turkiet halalslaktade min farbror ett av deras finaste får. Där och då visste jag inte vad som pågick, utan jag hörde fåret skrika ett fruktansvärt skrik. Jag försökte öppna dörren. Jag bankade på dörren och försökte ta mig in för att rädda fåret.

För dem var det en tradition. De ville ge fåret som en gåva till mig innan jag skulle åka tillbaka till Sverige. Det skulle vara till fin mat och sådana saker. Det var en tradition. För mig var det något fruktansvärt som jag aldrig kommer att glömma. Jag var då 14 år.

Detta är det lidande som vi pratar om i dag. Det är just därför som svensk djurskyddslag är så viktig att försvara. Vi ska aldrig acceptera att religiös sedvänja, hur väletablerad den än är, ges företräde framför djurens rätt till en värdig död.

Jag skulle vilja ställa frågor till statsrådet. De frågor som jag skickat till statsrådet har jag fortfarande inte fått svar på, så jag bollar tillbaka alla mina frågor till honom. Jag vill ha svar på mina frågor, helt enkelt.