Fru talman! Jag tackar landsbygdsminister Peter Kullgren för uppriktigheten. Jag delar bilden. Vi kan konstatera att Finland ligger långt före oss i flera avseenden. Därför blir min fråga, givet det väldigt allvarliga säkerhetspolitiska läge som vi nu befinner oss i och behovet av politiska svar avseende befolkningens trygghet i en utmanande tid: Om Finland nu ligger så långt före – kan vi knappa in? Kan vi kapa något led? Har vi någon lärdom att dra av Finland eller av någon annan, så att vi snabbare kommer till skott? Det här är ju brådskande.

Jag har respekt för att det ska vara en rättssäker process. Självklart ska det inte betalas ut stöd utan grund. Men om Finland kommer att kunna ha ett ganska stort antal butiker i drift redan 2028 vill jag ändå tro att det måste finnas något sätt för Sverige att i någon mån forcera utvecklingen. Det är i alla fall min förhoppning.

Jag undrar också över passusen om att man ska kunna ta sig till butikerna, som jag frågade om. Peter Kullgren utvecklade inte detta, men han får gärna redogöra för det. Jag blir fortfarande lite brydd över den formuleringen. Själva tanken med det här måste ju vara att man på ett relativt lättillgängligt sätt ska kunna ha tillgång till varor som man inte själv har bunkrat när livsmedel eller andra avgörande varor har tagit slut.

Jag bär på en oro när det gäller totalförsvaret. Lite för ofta hamnar ansvaret på konsumenten, medborgaren och invånaren. Hemberedskap i all ära – självklart ska vi alla så gott vi kan ta ansvar för vår hemberedskap. Men vi vet också att vi i Sverige har människor med helt olika inkomstförhållanden. Vi har gamla. Vi har sköra. För dem är det svårt att göra det som ankommer på oss alla. Vi måste gemensamt ta ett mycket större ansvar för att det ska finnas tillgång till läkemedel, livsmedel, bränsle och vad det nu må vara. Det är därför jag tror att de här svaren är så viktiga. Var kommer det att finnas beredskapsbutiker? I vilken omfattning kommer vi att kunna räkna med dem? Hur pass snart kommer det här att ske?

Jag är fullständigt övertygad om att Peter Kullgren precis som jag känner att det är en förändrad tid som kräver helt andra åtgärder och ett helt annat förhållningssätt till varandra och hur vi tar hand om varandra men också till det skyddsnät som vi gemensamt bygger upp för att vi ska vara mer uthålliga och motståndskraftiga och klara mer i tider av kris, krig och andra påfrestningar.

Jag tror att regeringen måste svara lite skarpare, vara lite tydligare och, som det så populärt brukar heta, peka lite mer med hela handen, just för att den civila beredskapen ska gå hand i hand med den militära beredskapen; det måste hänga ihop. Jag tror att vi politiskt behöver de svaren, men jag tror också att det blir något som verkligen på ett positivt sätt bidrar till folkförankring och försvarsvilja när den här genomgående tanken blir känd för stora delar av befolkningen: att det utöver den hemberedskap man har också finns en tanke kring beredskapsbutiker.