Fru talman! Först ett stort tack till Per-Arne Håkansson för att han gång på gång lyfter frågan om Raoul Wallenberg-institutets framtid! Jag vill också tacka statsrådet för svaret, även om jag tycker att vi kunde ha fått lite tydligare besked. Jag hoppas att vi kan få det i den här debatten.
Raoul Wallenberg-institutet i Lund är en nationell resurs. Som Per-Arne Håkansson mycket riktigt påpekade har institutet en bred verksamhet. Man bedriver forskning om mänskliga rättigheter i världen och direkt verksamhet i ett fyrtiotal länder för att stärka respekten för rättsstatens principer och mänskliga rättigheter i syfte att främja en demokratisk utveckling. Det är mer angeläget än någonsin när demokratin är på tillbakagång och när vi ser dagliga omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte minst i krigshärdar som Ukraina, Palestina och Sudan.
Raoul Wallenberg-institutet åtnjuter ett mycket högt internationellt anseende. Det visade sig inte minst förra året när FN vände sig till institutet för att granska de anklagelser som förts fram mot UNRWA om kopplingar till Hamas. Då var Raoul Wallenberg-institutet en av tre forskningsinstitutioner i världen som bidrog i arbetet. Det säger lite om den status Raoul Wallenberg-institutet åtnjuter i det internationella forskarsamhället.
Raoul Wallenberg-institutet kartlägger dessutom brott mot folkrätten i en databas som är unik i sitt slag. Man driver också det bibliotek som vi tidigare hörde om, som samlar grundfakta om mänskliga rättigheter. Även det är världsunikt.
Raoul Wallenberg-institutet är alltså en nationell resurs. Då är frågan varför man inte har någon nationell, statlig grundfinansiering. Det kan väl inte bero på att institutet inte ligger i Stockholm? Det vill man inte gärna tro.
Frågorna om finansieringen av institutet blev akut förra året när hela bibliotekets framtid var i fara. Det löstes genom ett tillfälligt tillskott. Gott så, men det skjuter bara fram problemet några år – till nästa regering, kanske statsrådet tänker.
Institutet har på statsrådets uppmaning i DN-artikeln ansökt om permanenta medel från regeringen. Men nu vill han inte svara på frågan om institutet kommer att få en grundfinansiering. Det kan jag ha viss förståelse för eftersom det sannolikt kommer att avgöras i höstens budgetförhandlingar. Men jag vill ändå ställa en fråga på samma tema som Per-Arne Håkansson, nämligen: Tänker Johan Pehrson prioritera den här frågan i budgetförhandlingarna i höst?