Fru talman! Tack, utrikesministern, för svaret! Jag måste också passa på att säga att jag välkomnar den lilla svängning som vi ändå har sett från regeringen de senaste veckorna. Det är välkommet, men jag säger som vanligt att det är för lite och för sent. Det vet nog utrikesministern att jag tycker.

Jag undrar vad det är man egentligen räds. Om man har uttalat att det är krigsbrott, brott mot mänskligheten eller folkmord faller ett ansvar på en – ansvaret att skydda civilbefolkningen. Är det det man räds? Är det därför man inte vill säga de orden? Vi har ett ansvar! Vad har vi annars lärt oss efter Srebrenica och Rwanda? Då sa vi att vi ska in och skydda civilbefolkningen om krigsbrott eller folkmord pågår. Då kan man inte vänta på några domstolar.

Är det rädslan för det ansvar som följer av att civila dödas? Är det rädslan för ansvar när sjukhus bombas?

Jag ska också passa på att meddela ledamoten Magdalena Thuresson att det här inte alls började den 7 oktober 2023, även om jag alltid har fördömt de fruktansvärda terrorbrott som Hamas har genomfört. Det handlar om historieskrivning. Vi hade en debatt här i kammaren för någon månad sedan när vi pratade om Israel och Palestina. Jag ägnade då 20 minuter åt att prata om historien om den här konflikten från år 1900 fram till den 7 oktober och allt som har pågått. Det är en ockupation som har pågått i minst 58 år.

Det är jättebra att Sverige stöder de internationella domstolarna. Utrikesministern hänvisar även till Internationella domstolen och de uttalanden man gjorde kring Israels skyldigheter. Men Internationella domstolen uttalade sig också i juli 2024 om omvärldens ansvar: Man får inte ekonomiskt eller politiskt stödja bosättningspolitiken.

Trots detta tillåter vi än i dag import av varor från bosättningar. Visst göds bosättningspolitiken ekonomiskt för varje dag som går. Det skulle vi kunna ändra på.