Fru talman! Tack för svaret, finansministern!

I förra veckan varslade Volvo Cars 3 000 medarbetare om uppsägning. Av dem ska 1 200 anställda i Sverige bort. Det är ett talande exempel på att det som sker i den globala ekonomin nu får direkta konsekvenser för jobb och tillväxt här hemma i Sverige.

Sverige ligger redan i dag kärvt till när det gäller tillväxten. Vi har en halv miljon arbetslösa. Konkurserna fortsätter att ligga på en väldigt hög nivå. Och industrisatsningar läggs på is. De senaste årens tuffa ekonomiska situation och den svaga ekonomiska utvecklingen i Sverige har utraderat tio års reallöneökningar. Samtidigt har allting blivit dyrare – maten, hyrorna, räntorna och allt annat.

För många har detta inneburit att man tvingas vända på vartenda öre. För några, särskilt ensamstående föräldrar, räcker det inte att vända på varje öre. Man tvingas ta till åtgärder som att låta barnen äta först och sedan själv äta smulorna, ifall det blir något över, eller inte äta alls. En del tvingas ta snabblån för att ha råd att köpa mat hela månaden.

Samtidigt som kostnadskrisen fortgår blir omvärlden allt oroligare. När tullar införs, den regelbaserade världsordningen är hotad och ekonomin bromsar in är det återigen vanligt folk som får betala priset. Nu riskerar arbetslösheten att stiga ännu mer. Då kan vi anta att priserna riskerar att gå upp från redan höga nivåer. Oron sprider sig just nu i samhället samtidigt som regeringen medvetet låter klyftorna öka genom att prioritera dem som har de högsta inkomsterna framför vanligt folk.

I en sådan här tid är en av regeringens främsta uppgifter att ta täten och värna tryggheten i samhället. Men vad gör regeringen? Jo, alldeles för lite. Enligt min mening är SD-regeringen alltför passiv, och den saknar krisinsikt. Statsministern har sagt att vi, som recept på krisen, ska ha is i magen. Det duger inte. Det finns faktiskt saker vi kan göra för att skydda svenska jobb och företag.

Att reformera systemet för korttidsarbete är en sådan, konkret åtgärd som skulle öka Sveriges konkurrenskraft. Men utifrån finansministerns svar på min interpellation tvingas jag inse att regeringen är ganska ointresserad och tillbakalutad, trots att det finns ett färdigutrett förslag som den socialdemokratiska regeringen tog fram. Såväl industri som fack och arbetsgivare önskar få det på plats snarast.

Fru talman! Finansministern säger i sitt svar att förslaget bereds i Regeringskansliet men att man inte har gått vidare med det eftersom man anser att det inte förbättrar stödets konstruktion och att det finns risk för att det skulle bli lättare för företag att lämna utdelning och samtidigt ta emot skattepengar.

Fru talman! Regeringen har haft tre år – tre år! – på sig att ordna de eventuella skavanker man anser finns i förslaget, men hittills verkar det inte som att regeringen har gjort någonting åt detta. Det verkar som att beredningen av förslaget kommer att ta en evig tid. Det förefaller helt enkelt som att regeringen saknar vilja och att den inte klarar av uppgiften att skydda svensk exportindustri.

Min fråga till finansministern är: Kommer det ett förslag om ett förändrat korttidssystem, och i så fall när?