Fru talman! Det stämmer att äldre har rätt till valfrihet, men det innebär inte att vinstdrivna bolag har rätt att utnyttja äldre och personal för att vinstmaximera.

På de håll inom äldreomsorgen där vinsten är styrsignalen ser vi lägre personaltäthet, färre utbildade, lägre löner, färre med heltidsanställningar eller fasta anställningar och färre nöjda brukare och äldre. Det visar forskning. Varför ska Sverige fortsätta att vara det land i Norden som har störst andel vinstdrivna utförare när det finns bevis för att det här systemet levererar sämst kvalitet både för personalen och för de äldre?

Det går inte att försvara att heltidsanställda inom privat äldreomsorg tjänar nästan 2 500 kronor mindre per månad än heltidsanställda inom kommunalt driven äldreomsorg, eller att äldre får liggsår på grund av att det finns så lite personal att det går ut över vården av och omsorgen om de boende, samtidigt som företag inom vård och omsorg med boende har ett genomsnittligt resultat på 43 miljoner kronor på ett år.

Vi har inte missat att det i dagarna rapporterats om väldigt allvarliga brister på flera äldreboenden som drivs av Forenede Care, som är ett av Nordens största omsorgs- och serviceföretag med bland annat runt 50 äldreboenden runt om i Sverige. Det handlar om fasansfulla uppgifter, som att äldre inte har fått tänderna borstade på månader, att dementa har förvunnit utan att personalen har märkt det och att en kvinna har tvingats amputera ett ben efter att ha blivit lämnad i skållhett vatten. På ett äldreboende i Österåker har problemen pågått under en lång tid, och i höstas larmade personalen om att kylskåpen var tomma, att de äldre gick ned i vikt och fick liggsår och att det var så lite personal att det gick ut över vården och omsorgen. Några av detta bolags äldreboenden har inte genomfört en enda egenkontroll för att säkerställa att de äldre faktiskt får den vård och omsorg de har rätt till.

Efter dessa avslöjanden har bolagets vd fått avgå, men det betyder inte att grundproblemet är löst. Att vinstdrivande företag prioriterar vinst framför kvalitet ökar behovet av kontroll och tillsyn, och det är en kostsam byråkrati i ett redan ruttet system. Varför ska våra skattemedel gå till fler kontroller och mer tillsyn när vi lika gärna kan avskaffa vinstdriften inom äldreomsorgen?

Många av de över 21 kommuner som sedan 2018 har avskaffat LOV:en har gjort det med hänvisning till att kommunerna, alltså beställarna, har dålig insyn och att kostnaderna för att upprätta en kontrollapparat är höga. Även moderatledda kommuner har valt att avskaffa LOV:en.

Vi står inför en personal- och kompetensförsörjningskris inom äldreomsorgen, där vi måste kunna locka och behålla kompetent personal, och då blir det paradoxalt att försvara privat, vinstdriven äldreomsorg, som är ett system med en inbyggd ineffektivitet. Trots en påstådd arbetskraftsbrist erbjuds uppenbarligen inte alla som jobbar deltid en heltidsanställning, eller så organiserar arbetsgivaren inte arbetet på ett sådant sätt att man kan och orkar jobba heltid.

Min fråga kvarstår: Varför fortsätter äldreminister Anna Tenje och regeringen att till varje pris försvara detta ruttna system?