Fru talman! För protokollet är det ändå bra att belysa för eventuella lyssnare och tittare och för dem som läser i efterhand att Socialdemokraterna i sin budget inte har lagt en enda krona mer på just äldreomsorgen än vad regeringen har i sin budget för 2025.

De ökade generella statsbidragen som Socialdemokraterna ofta lyfter fram ska räcka till ganska mycket, fru talman. Jag lyssnade tidigare på en interpellationsdebatt med Carl-Oskar Bohlin. Då skulle de extra pengarna till kommunerna i form av generella statsbidrag räcka till både krisberedskap och fler skyddsrum. I förra veckan skulle pengarna räcka till att bygga ut skolan och till att minska antalet barn i förskolans barngrupper. Det finns liksom inget slut på vad de ökade statsbidragen ska räcka till, och nu ska de också räcka till äldreomsorgen.

Om man vill prioritera och lyfta fram de här frågorna på riktigt, om man tycker att staten ska lägga mer pengar och att det kommunala självstyret uppenbarligen inte mäktar med att sköta den här saken själv, ja, då bör man avsätta pengar i budgeten för just det ändamålet, som man nu står och pläderar för. Men det har alltså inte Socialdemokraterna gjort i budget för 2025.

En sak som jag håller med både interpellanten och ledamoten Zara Leghissa om är just vikten av arbetsmiljön, och jag skulle vilja uppehålla mig något vid detta. Där tycker jag att vi alla, alldeles oavsett färg på politiken, har misslyckats. Socialstyrelsen redovisade nyligen för mig en rapport som visar att man såg de problem som vi nu ser inom äldreomsorgen gällande arbetsmiljön redan för 20 år sedan. Sedan dess har man alltså inte mäktat med att vidta många åtgärder.

Jag är den första att skriva under på att vi verkligen behöver skärpa till oss. Vi behöver, som regeringen nu har gjort, gå vidare med en skyddad yrkestitel för undersköterskor för att höja statusen och attraktiviteten. Men vi behöver också se till att arbetsmiljön blir betydligt bättre inom äldreomsorgen, alldeles oavsett om vi pratar om enskilda alternativ eller kommunala inrättningar.

Jag tror att ledarskapet är A och O. Jag gör många studiebesök inom äldreomsorgen runt om i landet, på enskilda inrättningar och på kommunala sådana. Det märks tydligt att där man har valt att satsa på ledarskap, där duktiga chefer ser och bekräftar sina medarbetare och tar in och nyttjar deras kompetens och erfarenhet på bästa sätt, är kvaliteten inom äldreomsorgen betydligt bättre. Där är kontinuiteten högre och ruljangsen på vikarier mycket lägre, och man har inte lika svårt att rekrytera.

Att man bör satsa på ledarskapet inom äldreomsorgen tror jag kanske är en av de viktigaste lärdomar svenska kommuner kan dra. Det är därför vi har utvecklat Äldreomsorgslyftet. Det är bland annat för att satsa på första linjens chefer – men jag stänger inte dörren för att staten ska göra mer, eftersom jag tror att detta blir avgörande för framtiden när det gäller arbetsmiljön. När jag fick siffrorna – inte minst över de höga sjukskrivningstalen, ofta i kvinnodominerade yrken – tvekade jag inte en sekund utan bjöd in SKR:s presidium och representanter för både regioner och kommuner för att diskutera arbetsmiljön.

Från politikens sida måste vi på ett tydligare sätt ta på oss ledartröjan, efterfråga sjukskrivningstal, efterfråga handlingsplaner och följa upp detta kontinuerligt, för när fler kan gå från deltid till heltid och fler går från sjukskrivning tillbaka till arbete blir inte heller kompetensförsörjningen lika besvärlig.