Fru talman! Statsrådet lyfte några frågor som jag tänkte bemöta direkt. Vi är inte på något sätt emot att vi ska ställa språkkrav inom äldreomsorgen. Det tycker vi också. Vi tycker också att det är jätteviktigt att man lyfter kompetensen när det gäller demenssjukdomar. Jag och min kollega Zara Leghissa är väldigt engagerade i just detta.

Det är dock inte de punktinsatserna, om jag får kalla dem så, som vi pratar om här. Det är jätteviktigt och otroligt avgörande med språkkrav, men det vi pratar om här är att ge tillräckliga resurser till äldreomsorgen, som kan omvandlas till konkret verksamhet och en bättre äldreomsorg.

Det är absolut avgörande att man kan språket, men det vi pratar om är att underfinansieringen av äldreomsorgen syns redan i dag, och det ger effekter, precis som min kollega Zara Leghissa lyfte upp. Vi ser att en del kommuner nu har bristande resurser eftersom man får mindre statsbidrag för att kunna klara sin verksamhet, och då drabbar det andra verksamheter, till exempel skolan. Men nu pratar vi om äldreomsorgen.

Utmaningarna är jättestora. Det jag och människor där ute vill som anhöriga är att känna trygghet i att våra äldre kan få en bra äldreomsorg. Nu ökar köerna; de har blivit runt sex gånger längre på vissa håll. Det innebär att anhöriga blir oroliga för att det inte ska finnas en plats när det behövs. Man är orolig när man kommer till ett äldreboende och ser hur personalen springer, och det handlar inte bara om underbemanning – det är också svårt att få tag i kompetent personal.

Vi är jätteglada för högre ställda språkkrav, och det är jättebra att Äldreomsorgslyftet fortsätter. Men det krävs mer om vi verkligen vill ha den där äldreomsorgen som är bra och som våra äldre förtjänar.

Vi socialdemokrater har visat vägen. Vi har även i våra budgetar i opposition lagt mycket mer resurser till välfärden, något som också kommer äldreomsorgen till del.

Jag vill också lyfta upp arbetsmiljön. Det är klart att vi behöver vara väldigt rädda om den kompetens som finns inom äldreomsorgen i dag. Vi ska vara rädda om den personal som kan sitt arbete och vet vad som krävs. Många lämnar dock yrket på grund av att arbetsmiljön ser ut som den gör. Dessutom visar Kommunals rapport som man tog fram ganska nyligen att arbetsvillkoren är ännu svårare i den privata äldreomsorgen.

Det fungerar olika på olika plan, men oavsett det behöver vi prioritera en stark äldreomsorg, för äldreomsorgen är inte och ska inte vara bara en kostnadspost. När Sveriges äldre behöver oss mest ska de mötas av tid, trygghet och tillit – inte av köer, brist på kompetens och brist på personal. Det är därför vi ställer den här frågan, för vi vill höra vad regeringen kommer att göra för att stärka dagens och framtidens äldreomsorg.