Fru talman! Stort tack till Eva Lindh, som har initierat den här interpellationsdebatten!
Samhällets socialtjänst ska på demokratins och solidaritetens grund främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor, aktiva deltagande i samhällslivet. Socialtjänsten ska under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Verksamheten ska bygga på respekt för människornas självbestämmanderätt och integritet.
Så lyder portalparagrafen i socialtjänstlagen, den som ska vara garanten för att man ska kunna leva ett anständigt och meningsfullt liv hela livet.
Fru talman! Hur mår då dagens äldreomsorg? Vittnesmålen som pekar på att det går åt fel håll är många. Anhöriga som känner oro när deras nära och kära ska få hemtjänst eller flytta till ett boende känner maktlöshet när vården och omsorgen inte fungerar.
De äldre som förväntar sig en god livskvalitet på ålderns höst känner sig svikna, och personal som inget hellre vill än att få verka i sin yrkesroll och känna att de gör skillnad orkar inte längre.
Någonting är trasigt i svensk äldreomsorg i dag. Resurserna är för få.
Enligt en enkät som tidningen Arbetet gjort hade 63 procent av Sveriges kommuner underskott gällande äldreomsorg förra året. I år tvingas minst 94 av 208 kommuner till nedskärningar inom äldreomsorgen. Det är klart att de nedskärningarna får konsekvenser.
Risken att patientsäkerheten inte kan garanteras är stor. Vårdskador sker, och förebyggandet av desamma är otillräckligt. Uppsägningar av personal sker. Tjänster blir inte tillsatta på grund av att det är för få sökande. Allt fler väljer att lämna sina yrken på grund av arbetsförhållandena – hög arbetsbelastning och arbetstider som inte ger utrymme för återhämtning och ett socialt liv. Det handlar också om deltidsarbete, otrygga anställningar, låga löner och för få kollegor. Sjukskrivningarna bland personalen ökar.
Statsrådet säger i sitt svar till interpellanten att Sveriges kommuner får och har fått höjningar av de generella statsbidragen. Men de räcker ju inte. För varje år som kommunerna har budgetunderskott minskar möjligheterna till en god kvalitet i äldreomsorgen – varje år.
Fru talman! För tre år sedan härjade pandemin. Coronakommissionens dom över vad som krävs var tydlig. Ökad medicinsk kompetens behövs. Det handlar om tillgång till sjuksköterskor och medicinsk utrustning på boenden och tillgång till läkare och tillräcklig bemanning på särskilda boenden och i hemtjänst, särskilt när det gäller vård och behandling av personer med demenssjukdom. Och det handlar om utbildad personal.
Jag vet att statsrådet har verkat för en viss del av de här åtgärderna. Men anser statsrådet att regeringen har gjort tillräckligt för att stötta kommunerna när det gäller en god kvalitet i äldreomsorgen samt när det gäller att säkra en tillräcklig bemanning?