Fru talman! Jag vill börja med att tacka Monica Haider för interpellationen. Det känns som att vi hade kunnat ta några inlägg till för att fördjupa oss i detta, men jag ska försöka hålla det kort.

På kort sikt kommer vi att fortsätta att bana väg för mer kraftproduktion – så länge den är fossilfri, primärt – och för mer elnät. Detta har vi också avsatt medel för och aviserat. Vi för gärna en vidare diskussion med Socialdemokraterna om hur vi kan göra mer i denna riktning.

En av åtgärderna handlar om hur vi ska få ut mer effekt av all väderberoende kraftproduktion som finns, alltså hur vi kan lagra mer från till exempel vindkraften. Då är jag också beredd att betala mer för det och ge incitament för detta på olika sätt. Havsbaserad vindkraft levererar i genomsnitt 18 procent; det är dess kapacitetsfaktor. För kärnkraften är den 74 procent, och för vattenkraften är den 84 procent.

Hur mycket pengar man vill lägga på att bana väg för det ena eller det andra i detta akuta läge påverkas av hur mycket man kan få ut. Vi har ett upplägg för kärnkraften som bygger på lån. Anslutningsavgiften för havsbaserad vindkraft ligger, mellan tummen och pekfingret, på 80–140 miljarder enligt en del beräkningar, för en del av de större parkerna i södra Sverige. Det är inte lån. Vi får inte tillbaka det. Att betala ut så mycket av skattebetalarnas eller elkundernas medel, som kanske hade kunnat gå till andra åtgärder från Svenska kraftnät, är en styv ekvation att få ihop.

I övrigt ser jag fram emot att fortsätta se hur vi kan kroka arm nu när vi har både kristdemokrater och socialdemokrater i regering i Tyskland. Vi kommer nog inte att fortsätta att vara överens med tyskarna i alla frågor, men mer kan vi nog göra tillsammans i detta läge.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.