Fru talman! Jag delar justitieministerns uppfattning att lagrådsremissen kommer att utvidga definitionen, eller snarare specificera vad omvändelseförsök är och även möjligheten att få upprättelse. Men jag tror också att symboler är viktigt i politik, och vi är politiker. Vi är lagstiftare men också politiker som tycker saker, och för oss är symboler och semantik viktigt. Budskap är viktiga.

Hade regeringen explicit sagt att man nu förbjuder omvändelseförsök hade det betytt väldigt mycket för hbtqi-personer, just därför att detta är en fråga som de har drivit i många år. Sverige skulle då inte längre stå vid sidan av det arbetet utan vara med i det på EU-nivå.

Jag kan ta emot kritiken att vår regering inte gjorde tillräckligt under åtta år. Vi lade dock till i direktivet till utredningen om personlig integritet just att hitta sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Att sedan inte utredningen gick vidare med detta har försenat det arbetet, men under många år stod Sverige vid sidan av arbetet med upprättelse för hbtqi-personer. Det hade varit välkommet om regeringen hade kunnat förtydliga detta och säga att man nu går fram med ett förbud mot omvändelseförsök.

Problemet, fru talman, är att man inte går fram med ett förbud mot omvändelseförsök i lagstiftningen utan inkluderar det som ett sätt att utföra psykiskt våld. Där har vi ändå en skillnad, tycker jag. Även om justitieministern känner att den här lagstiftningen kommer att vara mer träffsäker tror jag att ett införande av ett förbud mot omvändelseförsök vore att på allvar ta sig an problemet och också skicka en viktig signal: I Sverige är detta inte tillåtet. I Sverige kommer vi inte att tillåta att människor försöker ha konverteringsterapier mot unga hbtqi-personer. Det är oacceptabelt.

Här har det ändå blossat upp lite av en debatt – inte riktigt som med könstillhörighetslagen, men vi har sett sådana tendenser. Det är beklagligt. Skillnaden är väl att det är mycket bredare gruppanslutning när det kommer till att stötta ett förbud mot omvändelseförsök, men det gör mig ändå lite orolig.

I lagrådsremissen står det att lagrådsremissen delvis har byggt på en överenskommelse mellan Sverigedemokraterna och regeringen. Jag skulle vilja veta om denna fråga har varit ett problem för regeringen i samarbetet med Sverigedemokraterna, som är väldigt tydliga med att de inte kommer att acceptera några avancemang när det kommer till hbtqi-frågor. Sverigedemokratiska politiker har också sagt att de motsätter sig exempelvis ett förbud mot omvändelseförsök. Det vore intressant, inte bara för mig som är i opposition och inte får ta del av regeringens förhandlingar utan också för de hbtqi-personer som tittar på den här debatten och som har följt frågan i flera år, att få höra om det är där skon klämmer. Är det därför Moderaterna inte kan gå fram med ett tydligt förslag om att förbjuda omvändelseförsök i Sverige?

Jag vill också ställa en fråga om något vi sett i lagstiftningen i Tyskland och Malta och som det vore intressant om justitieministern kunde utveckla, fru talman. I Tyskland och Malta har man vidareutvecklat lagstiftningen med att det ska vara olagligt att marknadsföra konverteringsterapi. Församlingar får inte heller erbjuda någon typ av läger där de ska lära barn och unga att inte längre ha de här homosexuella demonerna i huvudet.

Detta skulle jag vilja ha svar på. Det är ju också någonting som man skulle kunna lägga till i en lagstiftning som förbjuder omvändelseförsök, och det står inte i lagrådsremissen. Jag skulle vilja veta om detta är någonting som justitieministern skulle vara intresserad av att titta vidare på. Det blir ju inte en komplett lag om ett förbud mot omvändelseförsök, även om jag delar uppfattningen att detta kommer att ge utvidgad möjlighet för hbtqi-personer att få upprättelse om man blivit utsatt.