Fru talman! Tack, Gunnar Strömmer, för svaret på min interpellation! Jag tror att det här är den tredje debatten vi har om denna fråga under mandatperioden, och det beror på att det har tagit väldigt lång tid för regeringen att återkomma.

Jag tycker att det är ett bra svar från statsrådet i frågan. Jag vill tacka för att åtminstone Moderaterna och Liberalerna i grunden har ett engagemang som vi socialdemokrater delar när det kommer till upprättelse för hbtqi-personer som har blivit utsatta för omvändelseförsök i vårt land.

Låt oss göra en liten internationell utblick. I Sverige är vi ganska sena på bollen, och det var just därför den socialdemokratiska regeringen hade de här tilläggsdirektiven till utredningen om den personliga integriteten. Vi ville försöka hitta fler sätt att förbjuda omvändelseförsök i Sverige. Malta, Spanien, Tyskland, Belgien, Grekland, Portugal och Cypern är bara några av de EU-länder som har gått längre än Sverige. Malta har haft en lagstiftning mot omvändelseförsök sedan 2016.

Det som skiljer de här lagstiftningarna från det som justitieministern ändå presenterar, och som är välkomnade besked när det kommer till att omvändelseförsök också inkluderas som ett exempel på psykiskt våld, är att man explicit uttalar omvändelseförsök som förbjudet och olagligt.

Det är just det som lagstiftning syftar till. Det handlar om upprättelse, och det handlar också om erkännande av personer som blir utsatta. I den förra debatten exemplifierade jag det här med hedersrelaterat våld. Vi i politiken har sagt att också motivet bakom detta är brottsligt, och det är detta jag hoppas att vi kan fokusera lite på i den här debatten också.

Det är detta jag söker och som många vill se när det gäller människor som försöker omvända hbtqi-personer: Motivet bakom ska vara kriminaliserat, som det är i de länder jag just nämnde. Jag tror att det är viktigt att Sverige tar ställning i frågan.

Alldeles nyligen gick det runt en uppmaning om att man skulle kriminalisera det här på EU-nivå, och det samlades in 2 miljoner namn. Bland andra Gabriel Attal, före detta premiärminister i Frankrike, har uppmanat EU:s länder och regeringar att ställa sig bakom det här.

Jag skulle vilja fråga justitieministern om detta är någonting som den svenska regeringen har funderat över och hur man ser på frågan på EU-nivå. Det är trots allt någonting som Gunnar Strömmer är ansvarig för, inte minst i rådet.

I den presenterade lagrådsremissen använder man MUCF:s definition av omvändelseförsök, vilket jag välkomnar och tycker är bra. MUCF förordar i rapporten ett förbud mot omvändelseförsök, och det är en vilja som också framkommer när man har intervjuat framför allt unga hbtqi-personer. Varför kan då inte regeringen lägga fram ett förslag, eller åtminstone presentera en utredning, om att förbjuda just omvändelseförsök?

Jag tror att vi delar uppfattningen att det här är viktiga frågor. Jag tror att vi delar uppfattningen att vi tycker att företeelsen ska vara olaglig i Sverige. Men det är inte riktigt det som presenteras. Även om det hela blir mer omfattande med den lagrådsremiss som precis har presenterats är det inte ett förbud mot omvändelseförsök. Det är en fråga jag skulle vilja ha svar på.

Fru talman! Jag börjar med denna fråga och återkommer sedan. Varför går inte regeringen vidare med detta?