Fru talman! Det stora problemet är naturligtvis inte att frågan inte skulle vara allvarlig. Det är den. Det är inte heller något problem att statsministern inte skulle ta frågan på allvar. Det gör han.

Precis här och nu är det stora problemet att Patrik Björck inte kommer med korrekta uppgifter i den här diskussionen. Man kan säkert ha olika uppfattningar om valören i de uttalanden som statsministern gjorde, men han gjorde alltså uttalandena dagen efter att den nationella säkerhetsrådgivaren själv hade meddelat att han inte ville ha jobbet. Det skedde, vad jag kan minnas, natten till en fredag – om jag inte är ute och cyklar – och statsministern fick sedan kommentera det här under fredagen.

Det här med silkessnöret betyder, som Patrik Björck själv säger, att en person som är överordnad eller har en maktposition i praktiken ger någon sparken. Men de uttalanden som Patrik Björck anför till stöd för den tesen gjordes alltså efter att den här personen själv bestämde att han inte ville ha jobbet. Detta skedde innan ett uppföljande säkerhetssamtal, som säkerligen hade kunnat skapa en viss klarhet om omständigheterna, hade ägt rum.

Låt oss gärna komma tillbaka till frågorna. Jag hoppas att konstitutionsutskottet gör det med större pregnans och möjligtvis också med en lite starkare känsla för att hålla sig till korrekta omständigheter och lägga det till grund för sina bedömningar.

Jag har i dag i alla fall klarlagt flera viktiga saker. Tidigare rekryteringar har granskats av konstitutionsutskottet, och det finns inga formella fel. Det har man kunnat peka på. Den aktuella funktionen är på plats, och arbetet pågår. Det pågår också en rekrytering av en ny ordinarie person. Det är förstås angeläget för regeringen att komma i mål med detta skyndsamt, men utan att för den sakens skull göra avkall på den noggrannhet som den här typen av processer förutsätter.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.