Fru talman! Justitieministern har i tidigare debatter gömt sig bakom den så kallade KU-granskningen. Vad som är intressant när det gäller vänskapskorruption och den tidigare säkerhetsrådgivaren Landerholm var att det tog extremt lång tid för statsministern att se allvaret i det som riktades mot Landerholm innan han drog i silkessnöret.

Det tog extremt lång tid. Det har ifrågasatts, och man har menat att den långa tiden berodde på vänskapskorruption. Det är ingenting som KU har granskat, fru talman. Jag vill bara att de som lyssnar på den här debatten får reda på det.

Vad som har gjort att man återigen har lyft fram vänskapskorruption är att det tog extremt lång tid för statsministern trots att det fanns väldigt starka indicier, bevis och uppgifter om att Landerholm inte var lämplig för rollen. Det gick månad, efter månad, efter månad. Många har konstaterat att det troligen berodde på vänskapskorruption.

När det gäller Thyberg får vi reda på att det inte har framkommit någonting om en vänskapskorruption. Nej, det tror inte jag heller. Det tog bara några timmar för statsministern att rycka i silkessnöret när det gällde Thyberg. Det är många som har ifrågasatt om det var rimligt att dra sådana slutsatser som statsministern drog om det som skulle ha kunnat ligga Thyberg till last.

Det som lades Landerholm till last var tungt. Det var viktigt på riktigt. Det är därför som det är spännande att få reda på att om en person inte har en vänskapsrelation med statsministern kan minsta lilla detalj i sammanhanget göra att man rycker i silkessnöret utan att egentligen tänka efter.

Men om man som i Landerholmfallet har gedigen bevisning om att personen i fråga faktiskt inte är lämplig tar det månader av journalistiskt gräv innan åklagaren går till åtal, och då rycker man i silkessnöret.

Det är klart att det är en enorm skillnad på hur statsministern har agerat i det fallet där det har funnits en dokumenterad vänskapsrelation och det fallet där justitieministern nu säger att det inte fanns en sådan. Det är därför som det är intressant att reda ut hur statsministern agerar när det finns en djup vänskap och när det inte finns en vänskap.

Nu har justitieministern konstaterat att det finns en stor skillnad i de olika processerna. I den ena fanns den djupa vänskapen. Där agerade statsministern på ett sätt. I den andra, där det inte fanns någon vänskapsrelation, gick det blixtsnabbt och enligt många kanske till och med oövertänkt innan man avslutade arbetsrelationen.

Det har betydelse för vad man gör och hur man uttrycker sig, och det är inte granskat av KU. Det finns en KU-anmälan som väl bereds inom KU. Statsministerns agerande i samband med att alla de här uppgifterna kom fram är inte granskat av KU. Det är inte sant. Det stämmer inte.

Vi får se vad den KU-granskningen så småningom kommer fram till. Vi tar den debatten när den ligger på bordet. Det är inte alls omöjligt att jag kommer att ställa någon interpellation i samband med att det händer.

Här och nu har vi konstaterat att man inte har dragit några lärdomar av den förra rekryteringen. Vi har inte fått något svar på det. Vi har heller inte fått något svar om vilka faktorer som har påverkat rekryteringsprocessen.

Sedan gäller frågan om funktionen är på plats. Den är på plats, säger justitieministern. Men det kan den inte vara om den som ska leda och samordna arbetet på det nationella säkerhetsrådet inte är rekryterad. Då kan den inte anses vara på plats.

Om positionen är till för att stödja statsministern i viktiga säkerhetspolitiska frågor och man ännu inte har rekryterat rådgivaren kan man inte påstå att funktionen är på plats.