Fru talman! Jag har ställt den här interpellationen till statsministern. Först och främst får jag beklaga att statsministern inte kommer hit och svarar på interpellationen. Nu har jag att debattera den med justitieministern i stället, fru talman. Jag förutsätter att justitieministern är väl inläst på frågorna och kan svara på alla de frågor som kommer upp i debatten och att han inte försöker ta sig ur frågor genom att säga att han inte har någon aning eller inte vet för att han egentligen inte har ansvaret för ämnet.

Efter den lilla inledningen vill jag påminna om vad det här handlar om. Det handlar om att statsministern efter skandalen med den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren startade rekryteringsprocessen för att hitta en ny person till jobbet. Under torsdagen den 8 maj presenterades Tobias Thyberg, som tidigare bland annat varit ambassadör i Afghanistan och Ukraina, som statsministerns nya nationella säkerhetsrådgivare. Efter några timmar valde han att avgå. Orsaken var att DN hade ställt frågor om bilder av känslig karaktär och att Regeringskansliet inte skulle ha varit informerat om det här.

Statsministern kallar det för ett misslyckande och ser det som en självklar slutsats att Tobias Thyberg inte kan ha jobbet som nationell säkerhetsrådgivare. Den förra misslyckade rekryteringen ansågs bland annat vara ett utslag av vänskapskorruption. Det här väcker frågor om vilken relation statsministern har till Tobias Thyberg. Allt detta gör att det finns många viktiga frågor att reda ut. I min interpellation ställde jag tre frågor.

Min första fråga i interpellationen var: ”Har statsministern dragit några lärdomar från den förra rekryteringen, och i så fall vilka?” Den frågan finns det inte en tillstymmelse till svar på. En av de saker som man ifrågasatte vid den förra rekryteringen var vänskapskorruption. Vad finns det för relation mellan statsministern och den avgående säkerhetsrådgivaren i det här fallet? Att få svar på den frågan skulle göra det lättare att förstå vad det är för lärdomar som dragits. Om det inte finns någon som helst relation mellan dem är det ett svar på frågan om vilka lärdomar som dragits.

Min andra fråga var: ”Mot bakgrund av att mer än halva mandatperioden har gått och att statsministern har uttryckt att funktionen är viktig för Sveriges säkerhet, har det fått några konsekvenser att funktionen ännu inte är på plats?” Det finns visserligen en tillstymmelse till lite av ett svar, men det är definitivt inte tillräckligt. Det svar på frågan som man möjligen kan hitta är: ”Arbetet inom det nationella säkerhetsrådet fortsätter som tidigare. Det är en omfattande och välfungerande organisation som leds av den tillförordnade nationella säkerhetsrådgivaren.”

Det finns alltså inga konsekvenser av de här två misslyckade rekryteringarna och att vi inte har någon som leder arbetet. Ändå beskriver justitieministern den nationella säkerhetsrådgivarens funktion som att biträda det nationella säkerhetsrådet och biträda statsministern i utrikes- och säkerhetspolitiska frågor och frågor om nationell säkerhet. Men att funktionen inte är på plats har alltså inga som helst konsekvenser. Det är ett väldigt märkligt svar från justitieministern.

Min tredje fråga var: ”Vilka faktorer påverkade rekryteringsprocessen?” Den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren avgick i början av året. Sedan gick några månader, och därefter gjorde man den nya misslyckade rekryteringen. Vad är det som har påverkat det här? Det har alltså varit nödvändigt att få funktionen på plats snabbt, men det motsägs av att funktionen tydligen inte har någon betydelse. Vad är det som har påverkat processen, som tydligen har förhastats och skyndats fram, om man samtidigt inte tycker att det har någon som helst betydelse om funktionen är på plats eller inte?

Jag får ju inga svar på mina frågor, fru talman. Det här är ett problem. Men vi kan väl börja med att försöka reda ut om det har funnits någon vänskapsrelation mellan statsministern och den avgående säkerhetsrådgivaren Tobias Thyberg eller inte.