Fru talman! Jag tycker att vi har kommit en bit på väg, men vissa delar när det gäller synen på ekonomi och omställning kommer vi inte att kunna mötas kring. Jag vill dock tacka för interpellationen i sak och ändå sammanfatta så här: Det är regeringens uppfattning att vi behöver bryta mer i Sverige och bana väg för större gruvnäring i Sverige framöver.

Det landar inte garanterat i Sverige – svenska bolag har möjlighet att köpa detta, och europeiska bolag har möjlighet att köpa detta. Det är också så att det kommer med en högre kostnad, för det är dyrare att bryta i Sverige eftersom vi värderar miljön så tungt, eftersom vi värderar hållbarhetsfrågorna så tungt och eftersom vi värderar de arbetsrättsliga frågorna så tungt. Men när någon väljer att köpa sådant som är utvunnet i Sverige innebär det ändå en vinst för alla dessa värden, som vi säger oss vilja värna så högt, kontra att det hade köpts någon annanstans ifrån.

Vad gäller just frågan om alunskiffer vill jag återigen understryka att regelverket har skärpts för dem som vill söka bearbetningskoncession, genom ett särskilt lämplighetskrav, och att tekniska och ekonomiska förutsättningar för att fullfölja en brytning ska finnas. Lägger man det till vår sedan tidigare mycket gedigna lagstiftning på området och det vi gör i övrigt för gruvnäring, inte minst på forsknings- och innovationsområdet, ser man att det går i rätt riktning – med stort värde vad gäller just de unika naturvärden som finns i området, lokalbefolkningens grundläggande rättigheter och inte minst miljövärdena, och då särskilt vattentäkterna.

Interpellationsdebatten var härmed avslutad.