Fru talman! Jag håller helt med om att det mineralavtal som Ukraina tvingades in i är vedervärdigt. Det är samma sak med det så kallade fredsavtal som man nu vill tvinga in Kongo i och som innebär att man ställer upp på fortsatt överexploatering under många år bara för att kunna få fred och frihet. Jag håller alltså helt med om det där.

Det jag skulle vilja prata om är det hyckleri ministern pratar om. Jag menar att det är hyckleri att prata som om vi genom att producera mycket mer här i Sverige garanterar att vi får svenska mineralprodukter i Sverige eller att detta på något sätt skulle påverka på det sättet. Det stämmer ju inte. Vi har en helt annan typ av ekonomiskt system som inte tillåter detta.

Det talas ofta – precis som ministern gjorde – om behovet av svenska mineral för den gröna omställningen. Systemet ger dock inga garantier för att de utvunna mineralen faktiskt stannar inom landet eller ens inom EU. Det finns ingenting som hindrar att de exporteras till de länder vi säger att vi vill bli mindre beroende av, så den strategiska nyttan finns inte riktigt där.

Nu pratar vi om alunskiffer, vi pratar inte om all typ av gruvdrift, och det måste ministern vara tydlig med. Etablerade svenska gruvbolag vill inte ens röra alunskiffer. Det är främst utländska spekulanter som står bakom de projekten.

Om våra egna gruvexperter inte ser det som ekonomiskt eller miljömässigt hållbart, varför ska vi då tillåta experiment på svensk naturmark? Varför ska vi tillåta att vattenförsörjningen runt Storsjön förstörs?