Fru talman! Jag ska försöka bena ytterligare lite grann i svaren på Delgado Varas frågor.

Vi är helt överens om delar av frågan. Jag uppskattade särskilt delen i inlägget om resiliens och våra vattentäkter som en alldeles unik och underdebatterad del av det svenska totalförsvaret. Det är verkligen något som är ganska unikt för Sverige. Vi delar synen på de stora miljövärden som står på spel i många områden i Sverige.

Jag menar dock, apropå Delgado Varas kommentar om försiktighetsprincipen, att svensk lagstiftning i grunden är en försiktighetsprincip. Andra länder hade bedrivit rovdrift, i ordets rätta bemärkelse, på sina naturresurser om de hade haft den sortens enorma fyndigheter som Sverige har. Vi har faktiskt en helt unik möjlighet när det gäller Europas försörjning av järnmalm, stål och många andra kritiska och strategiska råmaterial.

Trots stor geopolitisk potential, stor efterfrågan och strategiskt intresse är det väldigt ovanligt att nya gruvor öppnas i Sverige. Varje gruva måste genomgå rigorösa prövningsprocesser, inte minst ur ett miljöskyddsperspektiv. Detta vill vi värna. Men vi ökar nu resurserna för att kunna undersöka vad som finns i den svenska marken och vad som är utvinningsbart och inte. Hur kan vi skapa bättre tydlighet i fråga om vad man kan förvänta sig för utfall i olika processer, alltså större rättssäkerhet, men också tempo i tillståndsprocesserna? Det är slitsamt för lokalbefolkningen och närmiljön som påverkas av sådana här processer att leva i ovisshet så länge. Det gör det heller inte tillräckligt lukrativt för de företag som skulle kunna komma i fråga när det blir för utdraget.

Som påpekats här utredde den förra regeringen särskilt frågan om regelverket för utvinning i bergarten alunskiffer och om det behövde skärpas. Sedan juli 2022 har vi en skärpning: En sökande av utvinning ur just alunskiffer, till skillnad från andra bergarter, måste visa att den är lämplig och så vidare. Det var det jag redogjorde för i svaret. Vi menar att det här i grunden är fullgott. Jag har det största förtroende för både miljöbalkens bestämmelser och den svenska miljötillståndsprocessen. Min enda synpunkt har varit att vi behöver öka tempot.

Vi vet att alternativet är mycket farligare och vedervärdigare beroenden. Det är beroenden av länder som använder barn. Det är beroenden av länder som har en helt annan syn på arbetsrätt, på etik, på moral och på miljö och klimat. Det gör oss inte tillräckligt självständiga.

Sverige skulle kunna vara svaret på ökat oberoende för hela Europeiska unionen. Det är en möjlighet som vi inte bör försitta genom att i praktiken göra det omöjligt att öppna gruvor i Sverige när vi i dagsläget har en väldigt försiktig lagstiftning som lägger stor vikt vid just miljövärdena.