Fru talman! Jag får nog gå hem och tvätta öronen, för jag hörde inte svaret på någon av mina tre frågor. Är det verkligen så demokratin ska fungera? Jag vet inte varför vi ens står här om det inte går att få svar på en enda fråga.

Svenska folket vill veta om statsrådet kan konfirmera eller dementera att det pågår infrastrukturarbeten för utplacering av amerikanska vapensystem på svenskt territorium i detta känsliga läge. Det var det som var min fråga. För visst är vi i en upptrappad situation – varför i hela fridens namn skulle annars Rysslands före detta president Medvevev, tillika chef för ryska säkerhetsrådet och chef för det industriella vapenkomplexet, tydligt nu uttala att Sverige och Finland kan bli de första målen i ett stundande krig? Han utesluter inte ens användningen av kärnvapen.

Han säger exakt vad jag varnade statsrådet för när vi stod här för ett år sedan och hade vår första debatt. Då citerade jag Jacques Baud, före detta överste och Natorådgivare, i boken Operation Z på sidan 33. Han skriver: ”Det är lustigt att Sverige och Finland inte tycks ha förstått att just de, i händelse av krig, kan bli de första att angripas med kärnvapen, i förebyggande syfte”.

Fru talman! Det är inte ett dugg lustigt, utan det är väldigt beklagligt, att statsrådet inte tar det här på allvar. Robotsystem riktade mot Murmansk tar givetvis lång tid att få på plats. Det kommer att behövas satellitsystem, antar jag, larmsystem, system för att knyta ihop geografiska platser, el och vatten. Det är en massa saker som måste byggas.

Jag frågar igen: Kan statsrådet gå i god för att några dylika förberedelser inte pågår? Statsrådet pratar här om ett medlemskap i Nato som en investering för framtida stabilitet och säkerhet och att Ryssland inte får nå sina mål. Det handlar inte om någon fjärran framtid. Det handlar om att få slut på dödandet i Ukraina nu och att inte äventyra Sveriges säkerhet.

Ryssland kommer garanterat att nå sina mål. Och för Nato ser det inte speciellt bra ut. Sveriges försvar är, som vi alla vet, nedmonterat med bara ett fåtal bataljoner kvar. Våra egna vapen har statsrådet skickat till Ukraina. I dagsläget kan vi i bästa fall försvara Gotland – rätta mig gärna om jag har fel. Så mycket för den stabiliteten och säkerheten! USA med Trump i spetsen lär inte försvara Sverige, och att sätta sitt hopp till övriga Natoländer är nog mest en teoretisk förhoppning i det här läget.

Fru talman! Att provocera fienden och samtidigt decimera vår egen försvarsförmåga är ungefär som att äta gräddglass när man vill gå ned i vikt. Det kanske finns ett uns av sanning i vad Henry Kissinger sa: Det är farligt att vara USA:s fiende men dödligt att vara dess vän.

Ryssland kommer inte att backa från sina mål. Man accepterar inte att Ukraina blir medlem av Nato. Man vill avmilitarisera Ukraina, och man vill avnazifiera, som man kallar det, Ukraina. I alla krig är det den starkaste parten som har dikterat villkoren, och tyvärr kommer det att vara så även den här gången.

Det är det här som statsrådet och andra krigshetsande ledare i Europa nu måste förhålla sig till för att garantera sina länders säkerhet. Valet står mellan att förhandla nu med fördelen att spara liv eller att låta Ryssland driva kriget till en villkorslös kapitulation för Ukraina.

Fru talman! När vi stod här för sex månader sedan sa statsrådet: Vi har investerat 48 miljarder i kriget i Ukraina som också är en investering i vår säkerhet. Vi betalar med kronor och ören, och Ukraina betalar med blod. Det ska vi vara tacksamma för.

Ungefär samtidigt ombads kyrkogårdsförvaltningen att reservera markområden för 500 000 gravar. Om elen inte funkar blir det alltså till att gräva. Det finns väl ingen som inte förstår kopplingen. Eller tror statsrådet att även kyrkogårdsförvaltningen i Österrike eller Schweiz, som båda har valt att inte skicka vapen till Ukraina, räknar med de här otrevliga scenarierna?