Fru talman! Jag tänker att ord inte räcker. Det är dags att agera. Även om man försöker att kasta upp siffran 800 miljoner, och det gjorde man även i en tidigare interpellationsdebatt, går inte de pengarna dit där de behövs mest, eftersom Sverige har blockerat UNRWA. Även om organisationerna får pengar når de i slutändan inte fram för att de är blockerade.

Angående siktena måste man antingen ändra lagen, eller så kanske man enbart kan stoppa all handel till Israel. Det skulle kunna vara ett uttalande från ministern som jag skulle uppskatta.

Slutligen vill jag rikta mina sista ord i debatten inte specifikt till utrikesministern utan till alla som lyssnar både här i kammaren och ute i landet. Vi ser just nu en våg av civilkurage i Sverige och runt om i världen. Studenter på universiteten har höjt sina röster i protest mot det pågående folkmordet i Gaza. De kräver att deras universitet avbryter samarbeten med israeliska institutioner. Det är en fredlig, moralisk och akademisk bojkott, en akt av icke-våld, precis som Freedom Flotilla sagt.

Vad möter dem när de står upp för internationell rätt? Det är inte stöd och inte lyhördhet. De möts av tystnad eller poliser med k-pistar på universitetens campus. Människor som står upp för Palestina förlorar sina jobb och uppdrag. Den tystnaden skrämmer mig allra mest. Vi i det här landet som gärna talar om mänskliga rättigheter står inte upp för dem när de verkligen prövas.

Jag tänker på mannen som jag träffade i Skärholmen. Han berättade att han har en syster i Gaza. Han talade om för mig att han enbart når henne visa sms. För två dagar sedan fick han ett sms: Vi svälter. Vad kan han göra? Vad kan vi göra? Börja med att inte blunda. Börja med att stå upp för internationell rätt, ministern!

(Applåder)