Herr talman! Dödsläger – så beskriver Johan von Schreeb läget i Gaza. Med sin enorma erfarenhet och kunskap om katastrofer och krig är uttalandet faktiskt svårt att ta in: dödsläger. Att ens ta ordet i sin mun borde göra varje kännande människa djupt berörd. Det borde mana till omedelbar handling: dödsläger.

Att vi ens har kommit till den här punkten är en skam – inte bara för den svenska regeringen, utan för hela världen. Givetvis spelar det indragna stödet till UNRWA en central roll i detta.

Utrikesministern påpekar att det finns andra länder. Just när det gäller utrikespolitiken kan jag väl tycka att man med tanke på de EU-ländernas track record – Ungerns, till exempel – kanske inte ska känna sig stolt över den positionen.

Det är ett obestridligt faktum att Sverige tillsammans med USA aktivt understöder förgörandet av det palestinska folket genom att dra in pengarna till den organisation som i 75 år har upprätthållit deras liv. Det finns ingen annan organisation som kan ersätta UNRWA – oavsett hur många gånger regeringens företrädare påstår detta.

Jag talade så sent som i förmiddags med UNRWA:s Gazachef Sam Rose. Fler borde göra det – bland annat ledamoten Magdalena Thuresson – för att förstå vad UNRWA är och gör. Det går inte att jämföra med World Food Programme. De hämtar inga sopor. De driver inga hälsovårdscentraler. De har inte ett ekosystem av sjukvård i Gaza – eller på Västbanken, i Libanon, Syrien eller Jordanien för den delen.

När man drar in pengarna till UNRWA deltar man aktivt i att förhindra det palestinska folkets fortlevnad. Det är ansvaret, när man stryper de pengarna.

Detta gäller rent ekonomiskt såklart, för det innebär att hela existensen hotas. Det innebär bland annat att de pengar som människorna köper bröd för i Gaza just nu försvinner, för lönerna kommer – som det ser ut just nu – att sluta betalas i juli. Det innebär att de 15 000 UNRWA-anställda som i sin tur understöder ungefär 150 000 – tio på en, ungefär – kommer att få slut på pengar. Detta sker i ett redan skenande ekonomiskt läge.

Det finns ju en moralisk dimension i detta också, förutom den rent ekonomiska. Vi ser det alla när det gäller Hamas. Vi har fördömt Hamas, och vi ska fortsätta fördöma Hamas. Vi har haft sanktioner mot Hamas, och det ska vi fortsätta med. Vi kommer att fortsätta att kräva att alla gisslan ska släppas.

Det fanns en plan för detta i den vapenvila som Israel bröt – för det handlar inte om gisslan för den israeliska regeringen. Det har de tydligt sagt. De har redan för länge sedan stipulerat att svält är det vapen de hade velat använda redan i augusti 2024. Men världen lät dem inte. Joe Biden tillät det inte. Nu är det Trump som styr. Då är det okej.

Nu säger till och med den israeliska oppositionen att det räcker nu, för annars kommer Israel att bli en pariastämplad stat. Är man vän av Israel vill man givetvis inte att de ska bli det, och då ser man ju inte till att hjälpa dem i förgörandet av det palestinska folket.

ICJ har varit tydlig: Vi ska göra allt som står i vår makt för att stoppa det som kan vara ett folkmord. Då drar den svenska regeringen in pengarna till dem som hjälper de palestinska barnen att överleva. Det är en skam.

Jag frågar ministern: Inser hon vilken roll historien kommer att tillmäta henne i detta?

(Applåder)