Herr talman! Jag tackar utrikesministern för den djupt allvarliga debatten här i dag.

Jag kom inskyndande i kammaren, lite med andan i halsen, och satte upp mig på talarlistan. Jag kom direkt från min tandläkare, som jag besökte under lunchen. Jag berättade för henne att jag därefter skulle delta i en debatt med utrikesministern om Gaza. Färgen steg omedelbart på hennes kinder. Hon sa: Annika, använd din röst! Säg som det är! Det som pågår är inte klokt.

Jag tror att hon uttryckte det som väldigt många svenska medborgare i vårt land känner i dag. Det är slående och fullständigt oacceptabelt i ett läge där en av vår tids största humanitära katastrofer utspelar sig framför våra ögon i Gaza. 70 procent av de dödade är kvinnor och barn. Fler än 77 000 har skadats. Över 1,7 miljoner, nästan 2 miljoner, människor är på flykt inom Gazaremsan. Sjukhus bombas, ambulanser attackeras och hela kvarter förvandlas till ruiner.

FN:s generalsekreterare kallar Gaza ett killing field och har varnat för att civila är fångade i en ändlös dödsspiral. Som en partikollega till mig sa här är det 500 dagar av upprepade krigsbrott – framför våra ögon.

Vad har Sveriges regering och Sveriges utrikesminister intagit för position under den här tiden? Det är en position som kommer att vara en skamfläck i svensk utrikespolitisk historia, där man konsekvent från början har ställt sig vid sidan av de internationella initiativ som tagits i FN eller i EU-parlamentet för att få stopp på mördandet.

Moderaternas track record i EU-parlamentet kan var och en ta del av. Det är konsekvent emot alla initiativ för att få slut på det fasansfulla som utspelas framför våra ögon.

Sverige har haft en tradition av att ha en stark utrikespolitisk röst för rättvisa, för det som är rätt, för folkrätt och för mänskliga rättigheter. När historien skrivs om det som förmodligen kommer att sluta i etnisk rensning och folkfördrivning i Gaza kommer vi alla att skämmas.

Mitt i det här har man inte ens förmågan att se till att det bistånd vi ändå kan bidra med går till den organisation – ett FN-organ – som EU:s egen utrikespolitiske chef har sagt är väsentlig. Inte ens då har Sveriges regering förmågan att säga: Självklart ska vi stötta UNRWA! I stället har man, som enda EU-land, ställt sig vid sidan av.

Jag har mer att säga men stannar här.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser och Daniel Vencu Velasquez Castro (båda S).