Herr talman! Jag får börja med att tacka utrikesministern för svaret.

Sedan vill jag välkomna henne in i verkligheten, för det verkar nästan som att ministern har vaknat ur en dröm och upptäckt att det som i mina ögon är ett folkmord pågår. Det är för övrigt numera inte bara i mina ögon – i dagarna stod Sloveniens president Nataša Pirc Musar inför Europaparlamentet och tog ordet i sin mun.

Det var inte en dag för tidigt, skulle jag säga, utan snarare alldeles för sent. Men det var givetvis oerhört modigt. Hon visade där och då det som länder som Spanien, Irland och Norge redan har visat, nämligen att enskilda länder – vare sig de är med i EU eller inte – kan göra skillnad. Man kan ta ställning, och det måste man också göra om man ska ha minsta rättfärdighet och anständighet kvar i denna fråga.

Här i Sverige har vi en regering som har pratat, pratat och pratat.

Från början hette det att det var proportionerligt; sedan var det självförsvar. Efter bombningar av sjukhus, skolor, tältläger, vattenförsörjning och ambulanser rynkades det lite på näsan. När ICJ uttalade sig med all önskvärd tydlighet mumlades det lite om respekt för domstolen. Några raka svar på frågor om huruvida man skulle lämna ut brottslingar fick vi inte.

När räddningsarbetare avrättades, herr talman, och lades i massgravar började det bli oroligt. När vapenvilan bröts av Israel och planen på att gisslan faktiskt skulle släppas fri skulle realiseras – den levande gisslan i den andra delen – greps man av panik, för då gick den planen i stöpet.

Sedan, när svälten användes som metod för att försvaga, fördriva och mörda det palestinska folket – då vaknade ministern upp och insåg att nästan varje beslut som regeringen hittills har fattat i denna fråga har visat sig vara fel.

Ministern säger nu att hon vill utreda, se över och titta på om man möjligtvis skulle kunna tänka sig att kanske pausa handelsavtalet med Israel. Kanske behöver man införa sanktioner mot några israeliska ministrar?

Jag tänkte att jag skulle hjälpa ministern på traven och läsa vad som står i artikel 2 i associationsavtalet, översatt till svenska: Förbindelserna mellan parterna, liksom alla bestämmelser i själva avtalet, ska bygga på respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska principer, vilka vägleder deras, alltså parternas, interna och internationella politik och utgör ett väsentligt inslag i detta avtal.

Herr talman! Det går inte att tolka detta på något annat sätt i ljuset av det som händer i Gaza och på Västbanken än att Israel bryter mot avtalet. Det har varit känt länge. Det har vi sett länge. Att då pausa, bryta, säga upp eller stoppa avtalet är knappast något som behöver utredas. Det ska göras, och det borde ha gjorts för mycket länge sedan.

Min fråga är: Vad i hela världen är det ministern väntar på? Vad är det mer som ministern behöver se för att hon på riktigt ska vakna upp och inse vad hon numera faktiskt är en del av?

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Büser (S).