Herr talman! Vi pratar just nu om nyanlända med olika funktionsnedsättningar och om deras rätt till goda livsvillkor, precis som för alla andra.

Att vi har en arbetsmarknad, utbildningar, en bostadsmarknad och så vidare innebär inte att alla har samma tillgång till de olika delarna av välfärden. Uppenbarligen måste man differentiera. Man måste ge stödinsatser. Man måste se: Vad är det som möjliggör för den enskilda gruppen att lättare få en försörjning, att lättare klara en utbildning och att lättare få en bostad som är tillgänglig?

Uppenbarligen har inte den här regeringen någon som helst övergripande plan. Det finns ingen långsiktighet i detta. Det handlar om ett samhälle med välfärdssatsningar och satsningar på infrastruktur. Det handlar om hur vi ska säkerställa att människor i den här gruppen får en egen försörjning, att de kan leva på en inkomst, att de kan få ett arbete som är meningsfullt och att de kan nyttja olika delar av fritids- och kulturverksamheter i Sverige.

Uppenbarligen finns det ett antal funktionshinder som gör att det blir svårare för den här gruppen.

Det jag efterfrågar i den här debatten är: Vad har regeringen för plan för att mota bort hindren? Med alla slags satsningar som den här regeringen pekar på händer ju inte detta. Man plockar bort arbetsmarknadsinsatserna. Folkhögskolorna genomgår nedskärningar. Lönebidraget urholkas. Sfi-undervisningen minskar runt om i landet, för det saknas behöriga lärare. Det går inte att säkerställa att utbildningarna är tillgängliga. Det är alltså en rad olika saker som inte funkar.