Fru talman! Om det bara var vi partier som var lite oroliga för det här kanske det inte skulle vara så mycket debatt här. Men det handlar också om vad remissinstanserna har sagt – det tycker jag är intressant.

Det är inte vilka remissinstanser som helst. Det är exempelvis Sveriges Apoteksförening, som har genomfört en enkät bland sina medarbetare. De kan se att 67 procent av medarbetarna varje vecka möter kunder som inte kan hämta ut sina läkemedel. Vi kan också se att 90 procent av medarbetarna anser att den föreslagna förändringen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling.

Man kan fundera på hur ledamoten ser på detta. Det saknas något slags konsekvensanalys av det här. Hur ska ni följa upp det? Det är jag lite nyfiken på.

Läkarförbundet har också varit väldigt upprörda över det här. De säger att de tycker att det verkar som att regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till. De efterlyser också, som många andra remissinstanser, en analys av konsekvenserna av att höja egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 per år. Det är en höjning med 900 kronor. Det kan låta som peanuts för oss i den här salen, men det är det inte för väldigt många andra.

Läkarförbundet befarar också att det höjda taket och den kraftiga höjningen av det första trappsteget riskerar att leda till att patienter i ekonomisk utsatthet avstår från läkemedelsbehandling. De vet nog vad de talar om.

Mina frågor till ledamoten Jesper Skalberg Karlsson är: Hur ska ni följa upp det här? Finns det konsekvensanalyser? Kommer ni efter ett år att titta på hur det gick? Kommer ni att göra något slags djupdykning i ärendet, eller kommer ni att höja egenavgiften ännu mer?