Fru talman! Jag vill inleda min replik med att gå tillbaka lite i debatten. Ledamoten Dahlqvist menade att en socialdemokratisk regering aldrig har lämnat över några underskott i statens finanser. Jag menar att det är fel. När man lämnade över makten 1991 visade statsfinanserna på omkring minus 80 miljarder kronor. Man får nog korrigera retoriken lite.

Uppgiften att sänka levnadskostnaderna har legat högst upp på regeringens dagordning. Vi har sänkt skatten på arbete och pension. Vi har motat tillbaka inflationen och sett hur räntorna har pressats ned. Drivmedelspriserna har pressats tillbaka så att människor kan leva i hela landet. Elpriserna har på årsbasis sjunkit år för år. Allt detta har genomförts med åtgärder som de rödgröna har röstat nej till.

Fru talman! Jag minns valrörelsen 2022. Då hade vi rubriker om att pensionärer på Gotland var tvungna att sova med dubbla täcken för att de helt enkelt inte hade råd att värma upp sina eluppvärmda hyresrätter. Jag minns rubriker, och jag har också träffat människor vars barn varit tvungna att sluta med sina fritidsaktiviteter för att dieseln för att köra till fotbollsträningen helt enkelt var för dyr. Nu är vi i ett annat läge i Sverige.

Fru talman! Det är klart att vi behöver värna sammanhållningen i Sverige. Men vi ska också komma ihåg att många har fått täckning för de ökade kostnader som har uppkommit. Sedan valet 2022 har till exempel garantipensionen ökat med 22 procent eftersom den räknas upp med prisbasbeloppet. Att klyftorna har ökat beror på att vi har några fler miljardärer. Men så länge de som har minst får mer ser inte jag att det är miljardärerna som är problemet.