Fru talman! Jag tackar Skalberg Karlsson för ett faktabaserat anförande.

Politik är att vilja. Politik är att prioritera. Det tror jag att jag och ledamoten är helt överens om. Men politik är också kött och blod. Det här är verkligen en fråga om kött och blod.

Det handlar om de människor som är mest utsatta i vårt samhälle i dag. Det är de människor som har de minsta ekonomiska marginalerna och som i dag avstår från att äta sig mätta för att barnen ska få mat. Det finns elever som äter mer på fredagar och måndagar i skolan eftersom de inte får tillräckligt med mat hemma. Ensamstående föräldrar, oftast kvinnor, prioriterar barnen före sig själva. Flera organisationer vittnar om att köerna till soppköken blir längre.

I detta läge väljer regeringen att prioritera en höjning av högkostnadsskyddet för läkemedel när man kunde ha gjort det enkelt och justerat dit mer pengar. Moderaterna väljer i stället att ge världens skattesänkningar till höginkomsttagare. Därför tycker jag att ledamotens argumentation faller platt.

Om man i stället hade valt att göra en mindre skattesänkning för dem som har mest skulle man ha haft pengar till barnfamiljer, funktionsnedsatta och kroniskt sjuka.

Anser ledamoten att ökade klassklyftor i samhället bidrar till ett säkert och tryggt samhälle?