Fru talman! Just detta besked upprepas gång på gång från företrädare för regeringen: TLV har ändrat regelverket, och vi ska vänta några år för att se hur det slår. Sedan ska man gå igenom frågan i en stor läkemedelsutredning.

Det är ju detta som upprör människor med sällsynta diagnoser. Här finns det läkemedel som kan innebära till och med skillnad på liv och död, och dessa läkemedel kommer inte svenska patienter till gagn.

Vi vet redan i dag att det nya regelverk som TLV har tagit fram kommer att innebära att bara 2 av 20 nya särläkemedel, som tidigare fick avslag, kommer att bifallas. Det som är oroande är att man säger att det här sedan ska gås igenom i ny stor läkemedelsutredning.

Vi hade en stor läkemedelsutredning så sent som 2018, nämligen Toivo Heinsoos utredning. Även den hade som direktiv att hela kostnaden för läkemedlet skulle läggas över på regioner. Vad jag förstår är det samma sak ni på regeringssidan skriver in i direktivet också denna gång.

När budet till regionerna är att de själva får ta över kostnaderna för hela läkemedelsbudgeten reagerar de självklart, precis som 2018, med att säga: Nej, det kan vi inte göra med tanke på hur kostnadsutvecklingen ser ut för läkemedel.

Det innebär åter att man begraver en livsavgörande fråga, nämligen tillgång till särläkemedel, i en stor utredning. Och den kommer om några år med ett förslag som troligtvis hamnar i papperskorgen beroende på att regionerna kommer att tvärneka.

Min kritik mot regeringen kvarstår. Här lägger man fram ett förslag om ett höjt högkostnadsskydd, vilket kan vara rimligt. Men samtidigt öppnar man inte möjligheten för patienter med sällsynta diagnoser att få tillgång till särläkemedel. Skillnaden är stor mellan det tonläge som partierna i regeringen hade före valet och vad de säger nu. Nu låter man som Lena Hallengrens socialdemokrater lät före valet.