Fru talman! Sverige har ett av världens mest generösa läkemedelssystem. Det ska vi vara stolta över. Högkostnadsskyddet innebär att ingen ska behöva avstå från nödvändig medicin för att man inte har råd.

Nya läkemedel har stått för en stor del av den förbättring av sjukvården som vi sett under 2000-talet. Sjukdomar som för bara några decennier sedan var obotliga kan i dag behandlas effektivt. Fler människor lever längre och friskare liv tack vare nya läkemedel och avancerade behandlingsmetoder.

Fru talman! Finansieringen av läkemedel ska vara jämlik men också långsiktigt hållbar. Därför är det nödvändigt att genomföra de förändringar som regeringen nu föreslår. Här vill jag nämna några siffror som ligger till grund för förslaget. Mellan 2012 och 2024 ökade statens kostnader för läkemedelsförmånen med 49 procent. Under samma period ökade patienternas andel av kostnaden, egenavgiften, med 17 procent. Det innebär att skattebetalarna – alla vi – i dag tar ett stort och växande ansvar. Det är vi beredda att fortsätta göra. Men det är inte hållbart att statens andel av kostnaderna ökar nästan tre gånger så snabbt.

Fru talman! I årets budget lade regeringen in 6 nya miljarder vikta för läkemedel. Det innebär att vi lägger 41 miljarder kronor år 2025. Nästa år prognostiseras att ytterligare 5 miljarder kronor behövs, och med nya innovationer på läkemedelsområdet – som aldrig är ett problem men som måste finansieras – kan den siffran komma att justeras uppåt. Nya mediciner mot Alzheimers eller diabetesmediciner som godkänns för att behandla obesitas är investeringar i folkhälsan. Men vi som är ansvariga för att hushålla med skattebetalarnas pengar kan inte ignorera nya utgifter på tiotals miljarder.

Om kostnaderna för läkemedel fortsätter att öka i den takt vi sett de senaste åren riskerar det att tränga undan nya högkvalitativa läkemedel och andra insatser i välfärden. Vi vill inte hamna där.

Fru talman! Vi har förståelse för den oro som finns. Från oppositionen har vi hört invändningar om att förändringen slår mot pensionärer, kroniskt sjuka och personer med låg inkomst. Det är viktiga perspektiv, och dem tar vi på allvar.

I det förslag vi ska besluta om i dag föreslås att kostnadstrappan förändras och kostnadstaket höjs. Kostnadstaket ändras från 2 900 kronor till 3 800 kronor. För den som äter medicin hela året innebär det en ökad kostnad på 75 kronor per månad. Samtidigt kommer frikortet, som också är en del av högkostnadsskyddet, inte att förändras. Frikortet kommer att fortsätta ligga på 7 117 kronor. Sammantaget innebär förändringarna – och icke-förändringarna – att de med låga årliga läkemedelskostnader påverkas mest av förändringen, medan kroniker med dyra, livsnödvändiga läkemedel skyddas.

Fru talman! Delar av oppositionen säger att vi gör fel prioritering och att vi borde skjuta till mer pengar utan att kräva något av någon. Men i praktiken skulle det innebära att man behöver låna pengar, öka underskotten eller tvingas ta från andra delar av vård och välfärd. Det menar vi inte är ansvarsfullt. Är det barnsjukvård, psykiatri eller äldreomsorg vi ska spara på i så fall? Ska satsningar på det här finansieras av en ny bolåneskatt eller fastighetsskatt som riskerar att driva människor från hus och hem?

Fru talman! Fram till för några veckor sedan hade Socialdemokraterna samma budgetförslag för läkemedel som regeringen. Nu har man ändrat sig. Frågan är dock om partiet kommer att stå kvar vid detta också i budgeten för 2026 och tillföra de nästan 2,2 miljarder kronor som krävs för att återgå till förra årets nivå på egenavgifter. Det kommer vi såklart att följa upp.

Fru talman! Sjukvård och läkemedel behöver finansieras både jämlikt och på ett långsiktigt hållbart sätt. De förändringar som genomförs nu handlar inte om att spara utan om att ta ansvar och prioritera för dagens patienter men också för dem som blir patienter i morgon. Om vi vill att nya behandlingar mot cancer, demens och diabetes ska nå alla behöver vi ta några obekväma beslut nu.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Johan Hultberg och Thomas Ragnarsson (båda M).