Fru talman! Har man inga argument hamnar man kanske i Venezuela. Herregud! Har jag någonsin stått och talat om Venezuela som ett föredöme?

Man kan också prata om extrema skatter. Det är bara att titta på vart samhället är på väg. Det ser inte så bra ut.

Det har hänt någonting i Sverige, fru talman, sedan den SD-beroende regeringen tillträdde. År 2024 levde över 330 000 människor fler i materiell och social fattigdom i Sverige än 2021. Det är en ökning med 90 procent. Man kan säga att det händer saker som är djupt olyckliga för det här samhället, som då inte kommer att hålla ihop.

Antalet människor som saknar kontantmarginal har ökat med över 22 procent, och över 35 procent fler anger att de har svårt att få ekonomin att gå ihop om man jämför 2024 med 2021. Det är inga lysande siffror direkt.

Kronofogden rapporterar om fortsatta dramatiska ökningar av antalet skuldsatta och de samlade skuldbeloppen. Vidare fortsätter antalet ansökningar om vräkningar, även barnvräkningar, att öka.

60 procent av ensamstående föräldrar med låg inkomst oroar sig för sin försörjning de kommande sex månaderna. 85 000 äldre har inte råd att ha tillräckligt varmt hemma. Det är en ökning med 142 procent sedan 2021.

Jag kan rada upp massor av siffror. Ni kan få sitta hela eftermiddagen och lyssna på mina siffror, men det ska jag kanske inte plåga er med.

Regeringen och Sverigedemokraterna vill nu höja egenavgiften i högkostnadsskyddet för läkemedel, trots att många i dag tvingas välja bort medicin av ekonomiska skäl. Det kan tyckas som ett icke-problem, men det är ett problem. Hur kan vi då kalla oss ett välfärdsland?

Samtidigt väljer ni inte bara dessa skattesänkningar på 33 miljarder, utan ni kan också öka rotavdraget med 4 miljarder. Det är en prioritering av vad man vill i samhället, tycker jag.

Ni satsar på de absolut rikaste. Det är väl ingen hemlighet. Det är en tydlig inriktning. Då fattiggörs många. Alla ska ha råd med medicin, inte sant?

Förslaget om att höja egenavgiften i högkostnadsskyddet är ett exempel på hur politik kan slå mot vanliga människor – för det handlar om vanliga människor, inte om några udda existenser. Det kan handla om människor med vanliga jobb som har ganska låg lön. Det kan handla om undersköterskor. Det kan handla om ensamstående föräldrar generellt. Det kan handla om butiksanställda. Då är det ibland svårt att prioritera. Det säger väldigt många undersökningar.

Det har aldrig varit dyrare att leva i Sverige än nu. Matpriserna skenar, och hyrorna höjs. Det finns de som bor i hyresrätt, inte bara villaboende. Räntan hålls uppe, elräkningarna gräver djupa hål i hushållsbudgeten och arbetslösheten är hög. Då kan man fundera på varför regeringen nu vill göra något åt just detta.

Det viktigaste hade varit att tillsätta en bred, ordentlig utredning och titta på vad som kan göras åt problemet. Det är väldigt bra med alla läkemedel som kommer in i Sverige. Det är suveränt, tycker jag. Men vad ska vi göra med dem? Hur ska vi betala för dem? Det är många frågor som rör på sig nu, bland annat kärnkraften. Det är mycket det svenska folket till slut kommer att få stå för.

Många har larmat om det här. Patientföreningarna har larmat om att många sjuka inte kommer att ha råd att hämta ut sin medicin. Det kan vara livsfarligt. Läkarförbundet avstyrker hela det förslag som regeringen kallar uppdaterat högkostnadsskydd. De tycker att det verkar som om regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till.

Läkarförbundet efterlyser, precis som många andra, en konsekvensanalys. Det verkar inte finnas. Myndigheten Tandvårds- och läkemedelsförmånsverket skriver att en höjd egenavgift ökar risken för att patienter avstår från att hämta ut läkemedel och förbrukningsartiklar av ekonomiska skäl. Vilka konsekvenserna blir på en övergripande nivå och för enskilda grupper beskrivs inte i förslaget.

Apoteksföreningen genomförde en enkät. Det visade sig att 67 procent av dem som svarade på enkäten varje vecka mötte personer på apoteken som inte hade råd att ta ut sina läkemedel. Bland medarbetarna var det också 90 procent som ansåg att den föreslagna förändringen kommer att innebära att fler avstår från sin behandling.

Det här är inte vilka remissinstanser som helst. Det kommer svidande kritik mot förslaget från organisationer, patientföreningar och myndigheter.

Cancerfonden skriver att en höjning av högkostnadsskyddet kan påverka drabbades möjlighet att genomgå behandling. Ljuger de, eller kommer inget av detta att ske? Det vet vi inte, för det blir ingen konsekvensanalys. Regeringen satsar ändå.

Den som tjänar 200 000 kronor i månaden i Sverige får 52 000 kronor i sänkt skatt per år. Man kan fundera på det. Är det en vettig politik? Är det en politik som gynnar flertalet? Är det en politik som bygger landet? Nej, det är en politik som gynnar dem som redan har. Men ett solidariskt samhälle – det har någon nämnt här, och jag tror det var KD – är liksom inte er grej. Det finns inte på kartan, utan ni följer tesen att åt den som redan har ska vara givet. Det har ni gjort i fyra år snart, och det kommer ni att fortsätta göra om ni får makten en gång till.

Det här förslaget känns extremt osolidariskt. Det säger också alla dessa remissinstanser. Jag vill alltså yrka bifall till både reservation 1 och reservation 2.