Fru talman! Stockholm dras ofta upp som exempel här. För säkerhets skull vill jag bara säga detta: Lägger man ihop skattesatserna för Stockholms stad och regionen har vi fortfarande låga skatter. Vi hamnar på elfte plats i hela Sverige. Jag har fler sådana punkter om hur fruktansvärt bra det faktiskt går i Stockholm bara när det handlar om hälso- och sjukvården.

Den här frågan, Christian Lindefjärd, handlar inte bara om läkemedel. Den handlar om helheten just nu. Människor känner en enorm press ekonomiskt. Det kan inte ledamoten ha skygglappar för. Vi kan se högre hyror, jättehöga räntor och extremt höga matpriser. Människor får det alltså sämre. Då slår ni till med detta ganska outredda ärende.

Jag går tillbaka till remissinstanserna. Läkarförbundet, exempelvis, avstyrker förslaget som ni kallar ett uppdaterat högkostnadsskydd. Fackförbundet tycker att det verkar som om regeringen bestämt sig för hur många miljarder som ska sparas långt innan man bestämt sig för hur det ska gå till. De efterlyser också, precis som väldigt många andra, en analys av konsekvenserna av att höja egenavgiften för läkemedel från 2 900 till 3 800 kronor per år och person. Det är ändå en höjning med 900 kronor eller ungefär 30 procent.

Då blir återigen min fråga till Sverigedemokraterna: Varför en så grund, eller snarare obefintlig, konsekvensanalys? Det här borde man kanske ha utrett. Utredningarna ligger på hög i Regeringskansliet. Varför inte utreda också detta på ett lite annat sätt i stället för att komma med det här yxhugget?