Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

I dag står vi inför ett beslut som kanske inte är särskilt roligt att fatta, men som är nödvändigt. Vi sverigedemokrater hade hellre sett en annan prioritering, men så blev det inte.

Förslaget innebär att patienternas egenavgift inom högkostnadsskyddet höjs. Det är beloppen inom de så kallade trapporna som höjs i de olika stegen, och det går från 2 900 upp till 3 800 kronor per år utifrån 2025 års basbelopp. Den totala höjningen uppgår till 900 kronor per år, vilket motsvarar cirka 80 kronor per månad. Det är i det första steget av trappan som majoriteten av användarna befinner sig i dag.

Högkostnadsskydd är av yttersta vikt för att läkemedel ska vara tillgängligt för alla som behöver det. Trots denna höjning kommer Sverige att ha det näst lägsta avgiftstaket i Norden. Även om förändringen träder i kraft den 1 juli kommer patienternas uttag att beräknas från den dag de påbörjade sin nya period. För dem som påbörjat en ny period före den 1 juli gäller de gamla reglerna under övergångstiden, och det är riktigt bra. Under ett år har man detta.

Sveriges system är flexibelt till skillnad från det i andra länder, där man alltid startar en ny period i januari månad oavsett när patienten har påbörjat uttaget.

Det som dock gläder mig är att cirka 20 procent av användarna – de som kommer att använda de dyra läkemedlen och snabbt når upp till frikortsnivån – inte påverkas av denna förändring när de kommer upp i just frikortsnivån. För dessa patienter, som ofta är svårt sjuka och har komplexa tillstånd, kvarstår taket på 7 117 kronor, och det är riktigt bra. Det betyder att de kan slå i taket redan vid det första uttaget. Detta är solidaritet i praktiken: De som har störst behov får mest hjälp.

Om vi ska kunna bevara ett hållbart och rättvist system för läkemedelsfinansiering på lång sikt är detta steg nödvändigt. Vi har dessutom en årlig justering som infördes 2013 – en löpande indexering som följer basbeloppet för att bättre följa prisutvecklingen. År 2012 gjordes den senaste stora förändringen inom högkostnadsskyddet, då det gick från 1 800 till 2 200 kronor.

Faktum är att läkemedelskostnaderna ökar med omkring 7–8 procent per år. Det bör vi vara tacksamma för, för utvecklingen går hela tiden framåt. Staten tar en stor del av dessa kostnader. Även med höjningen 2012 har statens kostnader för läkemedel ökat med 55 procent, medan patientens kostnader bara har ökat med 21 procent.

Fru talman! Samtidigt står vi inför stora utmaningar: en åldrande befolkning, fler kroniska sjukdomar och introduktionen av allt dyrare och mer avancerade läkemedel. Det globala läget med ökad konkurrens och handelskonflikter påverkar också tillgången på läkemedel negativt.

Vi måste tillsammans värna systemet, ett system som är grundstenen i vårt välfärdssamhälle. Det är viktigt att våra medborgare blir mer medvetna om att den största delen av läkemedelskostnaderna faktiskt täcks av staten. Det är lätt att glömma när man står där på apoteket och ska betala för sin del.

Fru talman! Världen förändras snabbt. Vem kunde tro för bara några år sedan att vi skulle få läkemedel som kan bromsa Alzheimers eller hjälpa människor att gå ned i vikt – läkemedel som egentligen är utvecklade för diabetes?

Men utveckling kostar, och många forskningsprojekt når aldrig marknaden. Allt får inte samma framgång som Losec eller Ozempic. Det är därför avgörande att läkemedelsbolag har möjlighet att tjäna pengar så att de kan fortsätta att forska och utveckla nya läkemedel. Det gynnar hela samhället. En frisk och välmående befolkning är en grundförutsättning för ett starkt samhälle.

Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.