Herr talman! Den granskningsserie som ligger ute på Svensk Jakts hemsida och som har publicerats i sju eller åtta delar visar tydligt att politiken har fastslagit ett mål. Det antogs och fattades beslut om här i kammaren 2010, under alliansregeringens tid. Grunden för det var till stora delar en socialdemokratisk utredning, som Göran Perssons regering satte igång 2005. Socialdemokraterna var det enda partiet som hade reservationer i det betänkandet. Jag kommer till det senare.

Svensk Jakts granskning visar att de som faktiskt jobbar med och nu har satt ett siffersatt mål för älgförvaltningen är Skogsstyrelsen, som i stora delar har antagit storskogsbrukets siffror över vad älgskadorna åsamkar samhället. Det är rimligt att man kan granska det. Men när man begär ut handlingarna får man dem inte; då blir de sekretessbelagda. Det är klart att det skapar ytterligare misstro.

Hur ska vi komma överens om vi inte litar på varandra? Här har bägge parter, både jägarsidan och markägarsidan, ett ansvar.

Det är därför frågorna nu kommer till politiken. Vad vill vi? Vad är samhällsmålet? Var är älgen? Det handlar inte bara om skogen eller några andra delar.

I statsrådets svar lyfts det fram att viltförvaltningsdelegationernas uppdrag kan behöva förtydligas. Jag delar den bedömningen. Det är välkommet. Viltförvaltningsdelegationerna, med alla berörda parter, gör ett jobb, men när det ska realiseras i älgförvaltnings- och skötselområdena tas det inte vidare. Då är det bara storskogsbrukets siffror som är underlag. Då känner de som jobbar i viltförvaltningsdelegationerna: Varför ska vi lägga ned ett arbete i den här verksamheten om vi inte blir lyssnade på?

Jag tycker att det är rimligt med ett förtydligande av deras uppdrag. Det är särskilt viktigt om vi nu ska få till ett försök med flerartsförvaltning, vilket jag välkomnar. Om vi ska förvalta klövviltet gemensamt kommer det att innebära att andra skador kan uppkomma. Vi har sett till exempel i försöksområden i Västerbotten att kronhjort tenderar att trycka ut älgen. Då kan man få större skador på mindre områden, eftersom de två arterna inte riktigt trivs tillsammans. Det finns alltså absolut skäl att titta på det här.

Vi kan konstatera att frågorna kvarstår. En annan fråga som fortfarande kvarstår och som vi har motionerat om år efter år är att samhället borde ha en starkare röst i älgförvaltningssystemet. Vi tycker att det borde vara en oberoende ordförande som tillsätts av samhället – det kan vara länsstyrelsen eller viltförvaltningsdelegationen – så att man får en tydligare styrning mot samhällets mål. Vi tror att det skulle öka acceptansen för förvaltningen.

Jag kommer att återkomma och ställa frågan om regeringen är villig att titta på det här efter att remissinstanserna har svarat. Om regeringen nu skickar ut utredningen på remiss kommer ju remissvaren att vara viktiga.