Herr talman! Som du kanske kan se har jag likt biståndsminister Benjamin Dousa inte ett svenskklingande namn eller ett svenskt utseende. Detsamma kan man konstatera även gällande några av mina kollegor i kammaren och en del av ungdomarna på läktaren.

Ett problem som vi har i Sverige är det politiska tjafset. Det som har dominerat svensk politik är hur saker och ting borde vara; man vill inte prata om hur det är. Man pratar om hur människor borde ha det men inte om hur de faktiskt har det.

Jag och Benjamin är uppväxta i västerort i Stockholm – jag i Rinkeby och Hässelby, Benjamin i Kista och Akalla. Där vi växte upp hade vi många klasskamrater som inte hade svenska språket som modersmål. Det är många som inte har det i dag heller.

Min fråga är: Vilka åtgärder vidtar regeringen för att fler barn med utländskt påbrå ska lära sig svenska språket och lära sig att läsa, skriva och räkna, så att de blir en del av det majoritetssamhälle som finns i den här kammaren?