Herr ålderspresident! Förra året kom 7 procent av all svenskproducerad el från kärnkraften i Oskarshamn. Där, i min hemkommun, finns också allt Sveriges högaktiva kärnavfall i mellanlagret Clab. Utan Clab kan inget kärnkraftverk köras.

Vi har även det världsunika Äspölaboratoriet och kapsellaboratoriet för forskningen om slutförvaret. Där finns också M/S Sigrids hemmahamn, fartyget som transporterar allt kärnbränsle.

Utan denna elproduktion, utan mellanlagret, utan forskningen och utan fartyget som finns i Oskarshamn skulle Sverige vara elektricitetsfattigare.

Hemma är vi stolta över det vi bidrar med. Det skapas av företag och löntagare i god samverkan med politiken och till gagn för hela Sverige.

Herr ålderspresident! I Oskarshamn har vi vinnlagt oss om att ha bred politisk enighet kring frågor som rör kärnkraft. Vi sätter säkerheten främst och lägger stor vikt vid demokratisk förankring, vetenskap och forskning.

Exempelvis har kärnavfallet tagit mycket tid från kommunstyrelse, kommunfullmäktige och kommunal förvaltning. Självklart har det haft undanträngningseffekter. Men vi har satt en ära i att ta dessa frågor på största allvar och ta vår del av ansvaret. Det borde politiken nationellt också göra.

Men, herr ålderspresident, över tid har vi tyvärr sett hur kärnkraften i stället använts som accessoar för att markera ideologisk identitet, skapa konflikt och vinna opinion, kanske någon enstaka procentenhet för den som är nära riksdagsspärren. Det är ovärdigt. Svensk kärnkraft tarvar större respekt – av flera skäl.

För det första: Kärnkraft är förknippat med risker för människor, djur och natur. Det vet vi som bor nära och som har det geografiska områdesansvaret. Säkerheten måste sättas främst. Vi tar riskerna på stort allvar.

I Oskarshamn vet vi att det är möjligt att förse Sverige med kärnkraftsel på ett för omgivningen säkert sätt. Men det lättsinne en del politiker behandlar frågan om kärnkraft med är inte seriöst – varken vetenskapligt eller demokratiskt.

För det andra: Kärnkraften är nödvändig för välfärd, jobb och tillväxt. Behovet av el är stort och kommer att bli större. Att minimera kärnkraftens betydelse är inte verklighetsförankrat. Sverige behöver mer kärnkraftsel, inte mindre.

För det tredje: Kärnkraft är en vetenskap för att producera el. Det är inte en religion att tillbe eller en ideologi att ställa mot andra. Det är fullt möjligt – och nödvändigt – för Sverige att satsa på flera energislag samtidigt. Att framställa det som att det är antingen eller gynnar varken svensk kärnkraft eller vår energiförsörjning.

Herr ålderspresident! Det krävs blocköverskridande överenskommelser, handslag, för att garantera satsningar på svensk kärnkraft. Det har upprepats av näringslivets företrädare. Det krävs långsiktighet, att man vet att politikens beslut ligger fast, för att långsiktiga investeringar ska komma till.

Herr ålderspresident och ärade kollegor! Jag är uppvuxen med en ensamstående mamma som under hela min uppväxt jobbade ute på Simpevarp, på OKG. Hon tog bussen kvart i sju från staden, varje morgon. Hon var tolk och översättare, och även guide.

Jag har själv jobbat på SKB, Svensk Kärnbränslehantering. Under ett par somrar var jag guide i Äspötunneln. Där tog jag tillsammans med mina kollegor emot mängder av besökare som ville lära sig om hur Sverige tar hand om sitt använda kärnbränsle i Oskarshamn.

Det är knappast någon hemlighet att jag – liksom många oskarshamnare och andra hemma i Kalmar län – har nära band till och kontakter med kärnkraften och annan industri hemma: Scania, Saft, Press Kogyo, Liljeholmens och många fler. Det är jag stolt över. Jag är också stolt över att få vara folkvald från denna bygd, att som representant ha i uppdrag att arbeta för våra frågor här i riksdagen, frågor som i grunden handlar om jobben och välfärden i hela Sverige.

Men ibland, herr ålderspresident, har jag fått höra, lite föraktfullt, att jag är indoktrinerad och att vi oskarshamnare skulle vara köpta av industrin. Det är ett cyniskt och respektlöst sätt att se på oss, inte minst i ljuset av allt som Oskarshamn bidrar med till svensk elförsörjning, bnp och tillväxt och som alla svenskar har nytta av.

Men framför allt är det fel. Vi är inte indoktrinerade eller köpta. Däremot är vi mer pålästa och medvetna – för att vi måste. Det handlar ju om vårt närområde, vår natur, våra bäckar, våra gullvivegläntor och våra stenrösen – dem har vi många av i Småland. Det handlar om havet och om skogen där vi vandrar. Det handlar också om dem vi älskar – våra barn, familjer, vänner och släktingar.

Vi är ju inte dumma. Vi må inte vara storstadsbor, men stockholmare är faktiskt inte smartare än lantisar. Självklart vill vi leva säkert och tryggt.

Det är också därför vi fäster så stor vikt vid säkerheten, med allt vad det innebär. Vi fäster vikt vid kärnkraftsindustrins eget säkerhetsarbete, vid oberoende granskningar, vid vetenskap och akademi, vid mediernas roll, vid expertmyndigheten SSM, vid länsstyrelsens säkerhetsarbete och så vidare.

Vi fäster också, herr ålderspresident, stor vikt vid den lagfästa rätten för vår kommun att ha inflytande och kontroll, vilket jag tidigare lyft här i kammaren.

Transparens, tillit och förankring är nödvändigt för säkerheten och därmed för kärnkraften som sådan. Det önskar jag verkligen att politiken nationellt tog intryck av. Därför, herr ålderspresident, är det lika bedrövligt att lyssna på politiska företrädare som vill avveckla kärnkraften och blunda för konsekvenserna för jobben och välfärden som att lyssna på dem som framställer ny kärnkraft som något man kan smälla upp var som helst och blundar för de säkerhetsåtaganden som krävs. Men allra mest bedrövlig är frånvaron av ett gemensamt ansvarstagande.

Herr ålderspresident! Vi lever i en demokrati, och denna regering kommer inte att sitta i 80 år till. Det kommer inte heller nästa socialdemokratiskt ledda regering att göra. Regeringar kommer och går, men kärnkraften består. Stora investeringar över uppemot 80 år kräver långsiktiga spelregler. Den som är intresserad av att Sverige ska ha kärnkraft bör investera sin tid i att nå samling i dessa frågor och att fundera på hur vi kan skapa bred uppslutning kring detta. Det är bara så vi kan säkra Sverige som kärnkraftsland.

Samling får man genom tålmodigt arbete för kunskap och förankring, genom att bygga tillit och transparens, genom att göra handslag och hedra dem. Den som tjafsar, är oseriös och söker snabba poäng går kärnkraftsmotståndarnas ärenden, oavsett om det är medvetet eller omedvetet. Många gånger har jag lyssnat på vad vissa regeringsföreträdare har sagt och undrat om de förstår vilken björntjänst de gör svensk kärnkraft och oss i Oskarshamn.

Herr ålderspresident! ”Samling” måste vara ledordet. I grunden handlar det om att Socialdemokraterna och Moderaterna behöver komma överens och hålla fast vid det. Ska något hålla över tid är konflikt inte lösningen. Det är möjligt att komma överens. I Oskarshamn styr vi ihop, liksom på flera håll runt om i landet.

Nationellt har vi haft bra möten där vi enats om de lagändringar kring civilrätten som nu genomförs. Samtal mellan våra två partier pågår också när det gäller kärnkraften. Ett idogt arbete har gjorts för att komma hit och för att söka nå samling. Jag välkomnar de nya melodier som börjat höras. Jag hoppas att de kommer att ge resultat.

Dagens situation, som framträtt bara de senaste månaderna, är förvisso glädjande men fortfarande otillräcklig, för majoritetens besked i dag i kammaren bortser från marknadens kanske främsta princip: Det krävs företag som vill satsa för att det ska bli business. Staten kan inte lösa uppgiften utan ett näringsliv som litar på spelreglerna långsiktigt. Utan sådana spelar det mindre eller kanske ingen roll hur mycket pengar staten går in med. Då blir det skattebetalarna som åker på att betala risktagandet. Därför, herr ålderspresident, måste vi lära av historien i stället för att upprepa den.

Kärnkraften och energiförsörjningen bör ses som själva definitionen av sådant vi som land behöver arbeta med på lång sikt och gemensamt, så att näringslivet får långsiktiga spelregler, just som de efterfrågat. Företagen kan och vill kliva in i ekvationen. Staten kommer inte att klara det själv, som sagt.

Jag vill verkligen tro att Moderaterna har det inom sig att uppamma tillräcklig respekt, också nationellt, för oss socialdemokrater, människorna vi företräder och det vi kommer till bordet med så att politiken kan åstadkomma tydliga besked om de långsiktiga villkoren. Näringslivet får då vad Jacob Wallenberg och Jan-Olof Jacke från Svenskt Näringsliv efterfrågade på DN Debatt i slutet av november: ett glasklart gemensamt besked om kärnkraftens och vindkraftens framtid.

Herr ålderspresident! Det besked svenskarna får i dag av regeringen borde vara att det blir ett handslag med Socialdemokraterna, där det satsas på såväl kärnkraft som vindkraft. Det krävs för att nå den samling som är nödvändig. Ett handslag om kärnkraft och vindkraft skulle skapa den typ av blocköverskridande förankring hos Socialdemokraterna och Moderaterna som krävs och som näringslivet efterfrågat. På så vis skulle bred politisk samling leda vägen för näringslivet. På så vis kan också skattebetalarnas plånböcker fredas i högre grad.

Herr ålderspresident! Hur mycket man än ser kärnkraftens fördelar, vilket jag verkligen gör, byggs kärnkraft inte på en dag. När det byggdes kärnkraft i Oskarshamn tog det tid. Det gick många år mellan proposition och färdig reaktor. Det är inget konstigt. Det är en avancerad och potent teknik vi talar om. Men som bekant behöver vi mer el här och nu. Det vet alla, inte minst svenska konsumenter och företag. Därför behövs såklart även vindkraften, gärna till havs. Vindkraft går betydligt snabbare att bygga. Det går inte att blunda för.

Herr ålderspresident! Medborgarna och arbetsmarknadens parter förväntar sig att vi folkvalda samarbetar för att lösa vår tids stora problem, som energiförsörjningen. Demokratin måste leverera, särskilt i tider som dessa. Varken svensk kärnkraft eller landets medborgare är betjänta av att kärnkraften är ett slagträ i debatten. Det vet vi i Oskarshamn, som levt belägrade genom decennier av politiskt skyttegravskrig.

Historiens läxa är att Socialdemokraterna och Moderaterna behöver enas om ett helhetsgrepp för att garantera svensk kärnkraft. Det håller inte att peka finger. Förutsättningarna finns att komma överens, om vi båda vill.