Herr talman! Jag tackar finansmarknadsministern för att han deltar i debatten. Det är alldeles för sällan som statsråden kommer hit när propositionerna ska debatteras och beslutas.

Jag kan också stämma in i varför vi ska ha ett starkt, stabilt och konkurrenskraftigt el- och energisystem. Det är naturligtvis helt centralt. Men just konkurrenskraften handlar i stor utsträckning om vilka priser och kostnader som företag och hushåll möter för elen de köper och för de kostnader som hänger ihop med leveransen – det är en helhet. Att ha låga systemkostnader är avgörande för hushållens möjligheter att klara att betala sina elräkningar och för företag som ska möta internationell konkurrens. Därför blir det så centralt att ställa frågan till finansmarknadsministern och till regeringen, och till de ledamöter som ska rösta på propositionen, vad det kommer att kosta och vem som ska betala.

Jag förstår att det är svårt att svara på frågan i dag, men om man går fram med den typen av propositioner och anser att detta är starten – eller i alla fall en viktig milstolpe – på vägen till ny kärnkraft bör man också kunna svara på frågorna. Det handlar trots allt om hundratals miljarder kronor och i varje fall om många miljarder i årliga kostnader för att betala för den prisgaranti som reaktorägarna ska få. Det är viktiga frågor.

Jag tycker också att det är viktigt att regeringen svarar på frågan hur man ska lösa andra kraftslags möjligheter att utvecklas med den typen av mycket omfattande subventioner. Vi ser redan i dag hur investeringsbesluten inte fattas för ny energiproduktion, därför att det ligger så mycket pengar just till ett kraftslag som man sedan förväntas konkurrera med. Det skulle vara viktigt att få besked också på den punkten från regeringen, det vill säga att ni inte är nöjda med att så ensidigt stödja kärnkraft.